mosbeck

varje dag när jag kommer till jobbet funderar jag på om jag ska ta av mig skorna vid dörren eller om jag ska behålla dem på in till personalrummet där de ska stå. jag resonerar alltid som så att det ändå är torrt ute så det spelar ingen roll om jag går in med dem. det hade ju varit annorlunda om det regnat liksom. idag när jag gick igenom samma tankar kom jag fram till att samma resonemang fungerat varje dag. det betyder att det inte regnat en enda dag av de jag varit på jobbet. OVÄRT. augusti kommer regna bort bara för att jag är ledig då.

hoppas det regnar imorgon.

jag och felle får snart inte komma på fester längre för vi sätter på oskar linnros på spotify. folk hotar med strypning, men vi kan inte hjälpa det, vi måste. idag tror jag att jag sjunkit lägre. jag lyssnar på ludwig bell och gillar det starkt.

---

jag vet jag är en idiot
och hela stan vet vad jag gjort
jag förtjänar hur jag mår
kom häll mer salt i mina sår

du är glad, det har jag sett på din
statusrad och alla bilder ifrån
någon bar, där verkar du glad

---

jag är ledig idag. jag älskar ledigt. dessutom regnar det och jag har hunnit med två sociala fikor så jag kan sätta mig i fåtöljen och titta på serier utan att känna något dåligt alls. hej

alltså. jag har ju verkligen läst kontraktet nu. jag har verkligen lägenheten. felicia skickar så fina sms hela tiden så mitt sim-kort blir fullt. hon kommer vara ledsen, det kommer jag med. jag kommer vara skräckslgen också. fast glad med, annars skulle jag inte flytta. förhoppningsvis är jag övervägande glad, det är bara att det är svårare att märka den känslan. jag antar att jag är övervägande glad, annars hade jag nog inte tackat ja.

idag är det fest hos ella. jag är inte där. det är första gången i sommar jag bangar något på grund av jobb och det är väl helt okej kan man tycka, men när jag sitter här tycker jag inte det är helt okej. jag tycker jag borde ha möjlighet att vara med på allt. sista sommaren.

jag är i svantes lägenhet för att städa. han och johanna kommer hem nu och jag har inte längre en lägenhet i göteborg. det var kul så länge det varande. det sämsta med lägenheten är bara att den är så himla smart i sin förvaring så det är helt omöjligt att hitta saker man letar efter. nu hittar jag inte dammsugaren till exempel. ofta man inte hittar en dammsugare i en liten lägenhet. eller så hittar jag den inte bara för att jag inte vill hitta den. dammsuga är inte det bästa jag vet.

nu är jag klar.

jag blev lite sjuk.
fast bara lite.
jag vaknade av mammas och pappas röster utanför dörren klockan ett och bad dem komma och lägga sig på varsin sida om mig. jag blundade och låtsades att jag inte bett om det utan att de gjorde det ändå. jag tycker så mycket om morgonöverraskningar.

jag har typ kanske eventuellt ett korridorsrum i Lund. det känns så himla bra. jag får överge alla drömmar om kollektiv och släppa dem jag pratat om kollektiv med åt sitt öde men om det skulle vara så att jag har boende så är det värt det. då slipper jag gå och oroa mig för att behöva bo i tält hela september. och korridor verkar najs.

dagens bild på sanna

efter det avslutande bandet på snusstock gick ordet nakenbad som ett sus genom skaran och plötsligt var alla nere vid bryggan och var nakna. bra känsla. jag ska aldrig gå på en stor festival igen. små festivaler är så himla mycket skönare. förutom way out west då, den har känsla trots storlek. men att cykla i en timma, vandra genom en hästhage fylld med hästar för att sedan nå ett område fyllt av folk man känner och folk man bara vet namnet på är så mycket trevligare än att åka svettigt tåg till ett ställe där man känner fyra personer. musiken suger lite, men då får man möjlighet att fokusera mer på sällskapet vilket är najs.

jag tror jag kommer vara sjuk imorgon. jag känner det på mig. jag känner det typ på känslan jag har i benen nu, att jag antagligen inte har energi så det ens räcker för att förflytta mig från fåtöljen till min säng. förresten förstår jag inte grejen med bakfylla och pizza. man blir ju sugen på pizza, men man mår ju bara ännu sämre på alla plan. aldrig mer.

fyra dagar ledigt är slut. massa dagar med huset för sig själv över. tiden går obeskrivligt fort och snart kommer jag ha flyttat till en skånsk stad jag aldrig besökt tidigare och så kommer tiden antagligen fortsätta gå lika snabbt för jag har aldrig varit med om att tiden saktat ner. livet är en cykel i nedförsbacke, fast på ett ganska bra sätt.

jag har fått hosta och jag hatar att hosta. det gör säkert alla. det är ju så himla påfrestande. ikväll satt vi vid masthuggskyrkan för att det är så bra, sen satte vi oss på sunkhänget på stigbergstorget där ölen kostar 20 och man omges av kraftigt berusade 50-åringar. vi blev vänner med chris, 52, som hade en snygg men dålig pappa och som hade valt madde om han fick välja mellan vickan och madde bernadotte. sedan åkte jag faktiskt hem. klockan var halv 11 och jag satt på bussen hem. otroligt värt. nu har jag ätit massa för det hade jag glömt idag och nu ska jag sova för det behöver jag. peace out

farväl falkenberg, vilken film alltså. finaste bilden av vänskap man kan se. så himla typisk bild av manlig vänskap faktiskt. en sådan film kommer aldrig göras om kvinnlig vänskap för kvinnlig vänskap är mycket mer alldagligt. det är ju inget man kan bli arg på riktigt, det är ju så det är, men man vill lite vara man just när det kommer till vänner för då hade man tyckt att det var mer speciellt att ha riktigt nära vänner. man kanske hade sett det som precis så speciellt som det är. eller så hade det varit precis samma sak, vad sjutton vet jag. jag har ju bara varit kvinna.

lyssna på Erik Enocksson

jag kom in i lund. 30 poäng genusvetenskap grundkurs. jag blev glad, det är ju vad jag vill, men jag var tvungen att fälla en liten tår också. göteborg som jag känner till det är över. hvitfeldtska är över. gänget är över. det hade inte hjälpt att stanna, det hade ändå varit över. då är det ju lika bra att dra. men det är ändå över och det är värt en liten tår. dessutom är bo hemma med mamma och pappa över. att vandra runt med sitt liv i en tygpåse för att man inte vet när man får tid att åka hem från stan nästa gång är över, alltså är bo på landet över. att ha dyra matvaror i kylskåpet är över. att träffa jenny någon gång i veckan är över. att omringas av människor man känt i tre år eller mer är över och det är det värsta.

fast då kan man ju också säga att suga på tummen är över och att vara hemma hela dagarna är över. att inte orka leka med kompisar som ringer för tidigt på morgonen är över. att hänga på bordet i korridoren på stora högaskolan är över och att umgås med gamla gänget är över. allt det där har ju gått ganska smärtfritt.

människor som är stolta över sina barnbarn är nog det värsta jag vet.

nu vann spanien vm fick jag höra genom fb-chatten. jag orkade inte gå upp för trappan och slå på tv:n, det skulle kännas så ambitiöst och jag är inte alls på det ambitiösa humöret. jag hejade ändå på ghana. jag lyssnar på oskar linnros och jj och dricker kaffe istället. som vanligt. jag var borta hos mormor och morfar och hämtade ett glas mjölk för att klara kvälls- och morgonkaffet. himla bra att bo grannar.

nu är jag ledig. i FYRA dagar.

jag vaknade hos amina i morse och kände några nya välkomna blåmärken från kvällen innan. utomhusklubbar tar död på en för öl i kombination med jordens naturliga ojamnhet är typ sämst, men det förstår man inte förrän dagen efter. jag sträckte nacken också. asmycket. det är dumt när jag sitter här hemma nu och ska dregga mig bara för att jag är ensam hemma och dricka juice rakt ur paketet. när man gör det behöver man liksom böja huvudet mycket bakåt och då känns det inte bra alls. ikväll ska jag dock sätta mig och hoppas frälsa mig själv med en kopp te och en murakami-bok som jag blivit rekommenderad i ett år nu. hade varit skönt att komma på att te och bok är så himla mycket bättre än konstant klubbnattliv hela sommaren. det gör mig utslagen.

jag sitter här och gläder mig själv genom att gå in på min egen blogg först på min dator hemma, sedan här på svantes dator. det gör att statistiken höjs och jag blir glad när jag tittar på den nästa gång.

nu ska jag bjuda min syster och bror på mat i min bortresta brors lägenhet. det blir trevligt.

jag vann
jag kämpade hårt
jag lider idag
men det var det värt

sanna och jag struntade i att lägga oss i tisdags. när vi kommit hem till britta på natten och strax skulle sova bangade vi och drog till tintin för att dricka kaffe istället. fyra timmar senare hade vi sminkat om oss och solen var uppe. vi åkte till ica maxi och handlade frukost och åt den i en park. det var lite kallt men vi tyckte det var spännande att ha varit uppe så länge och vid den tidpunkten någon gång smög sig tävlingen in i våra liv. den som somnade först förlorade. vi gick runt hela dagen, gjorde nödvändiga och onödiga saker i långsamt tempo. jag sa att jag mest gjorde grejen för att det var bra bloggmaterial, sanna tyckte att det var det bästa med mig. på kvällen var det fest och vi klarade även det, vi klarade efterfesten med. klockan tre hemma hos viktor hade en film satts igång och jag satte mig på en stol och fokuserade på sanna som verkade kunna somna när som helst, istället för att titta på filmen. spänningen var olidlig för ögonen ville falla igen hela tiden. när klockan var halv fyra och jag varit vaken i 41,5 timmar förklarades jag vinnare och jag har aldrig fått ett bättre pris än det jag fick: att få sova. fast det låter ännu ballare om jag räknar med dagen innan och säger att jag sov 4 av 66 timmar.

för övrigt har jag konverserat så vansinnigt mycket de senaste dygnen. jag och sanna spenderade säkerligen minst 20 av de 40 timmarna med att prata om viktiga saker. många bra slutsatser har dragits och jag tycker så himla mycket om att prata. jag och amina låg i stora gungan i haga och pratade viktigheter en lång stund samtidigt som vi tittade på natthimlen och frös. det är så tyst att vara ensam.

jag tror jag ska slå mig ner och titta på min första fotbollsmatch för detta vm nu. det verkar vara det alla andra gör nu och jag inbillar mig att man kanske känner sig mindre ensam då. jag vet inte.

godnatt

jag sovstrejkade inatt. jag förstår inte varför man gör så ibland, det är ju bara ganska onödigt. fast om det var någon natt det inte var onödigt så var det inatt för jag satte mig på gärdet med en gitarr och tittade på solen när den gick upp. det var lite halvkass soluppgång i och för sig, men ni kan ju känna idyllen och tänka att det var rätt bra ändå. jag jobbade fram en låt som kanske blev bra, men jag glömmer av melodin hela tiden ju. det är alltid så. när klockan var fem hade teet runnit genom kroppen och jag var tvungen att gå in. alltid tråkigt att avbryta bra saker för att man måste kissa, men så är det. det kanske var lika bra. jag gick in och tittade på fever ray- och sonic youthvideos och vid sex sov jag. sen vaknade jag klockan nio. konstigt det där. orka somna om när det är morgon.

nu har jag råkat göra middag. klockan är bara halv två och det är ju inte helt okej. men sånt händer ibland när jag har tråkigt, plötsligt står jag där med en middag så det är väl bara att äta.

fast nu har jag hört aminas röst igen och det är bra.
jag visste lite vad jag skulle prata om tror jag.
eller det visste jag väl inte, men hon sade saker och det kändes som det var det jag ville säga också kanske.

nu vet jag inte riktigt.
det är lite jobbigt.
för då kan man inte prata riktigt.
för man vet ändå inte om vad.

när jag drack stans billigaste öl på rumpan bar (nu kommer min jätteflock av läsare springa till stället, stackars ställe) i tisdags ringde mamma mig och sa att jag var tvungen att ändra på min blogg. kändes obekvämt att inse att mamma läste min blogg, tills hon sa att jenny sagt att det på min blogg lät som mamma hade spytt i en  bytta under sängen och att jag var tvungen att fixa det. här kommer alltså ändringen. mamma spydde inte. det var en onämnd man på festen som spytt i en glasslåda och lämnat det under sängen. han är mycket ledsen över misstaget och mamma är skuldfri.

för övrigt råkade jag flytta in hos sanna några dagar. så jag har bott i hagen och levt luffarlivet. när jag umgicks med andra vänner i en bubbelpool ikväll kände jag själv hur jag skrattade som sanna. det är alltid lite jobbigt när man känner hur otroligt vek ens personlighet är som kan formas så snabbt av någon annans. i övrigt är det väldigt få grejer som känns jobbigt nu. det är bra. det är bara amina och sara som ska komma hem, sen kan allt bli bra.