mosbeck

dagens samhällstjänst. för alla som inte vet.

http://www.youtube.com/watch?v=YhoSUoZ_uJ0&feature=player_embedded

rösta på pfemme records till metro on stage. de har något att säga. http://onstage.metro.se/artist/2762

idag har jag utvecklat mina färdigheter på att spela cykel. efter en timmas övande och letande efter toner kunde jag spela blinka lilla stjärna på ekrarna. världen är full av möjligheter.



snart är det sommar i tusen år. då kommer jag hem. eller hemhem. hem=malmö, hemhem=göteborg, hemhemhem=jörlanda. där har vi det. det blir skönt i varje fall, att ha tid att hänga runt i klungor och göra ingenting.

alltså. det här håller inte. nu får jag ta med mig några avocado och sätta mig i en park och hänga med tentahelvetet. tur att man bor i en stad så man har nära till en park... eller, otur att man inte bor på landet längre för då BODDE man i en park.

det blev en helg i lugnets tecken. middagar och stränder och långa bad i havet. långa samtal om hur man ska förändra världen och om det där med militären och icke-våld. och så var det ilskan på kulturen. vi sitter och skriver på vårt manifest om hur man ska förändra synen på kvalitet och hur man ska få bort de vita medelålders männen från alla berättarpositioner överallt. så var jag på bluesjammet på kvarterskrogen och ville dö. när jag suttit hela dagen och formulerat och diskuterat frågan går jag ut i världen och ser männen och pojkarna stå där på scenen och framstå som konstnärliga genier och dessutom få till texter som att han har alla kvinnor "under my command" och ändå får höra publikens jubel.

ett litet break i bloggen. hoppsan.  men jag har inte så mycket att säga. det finns dagar då man är glad, det finns dagar då man är glad men ledsen, det finns dagar då man är arg och ledsen, det finns dagar då man är glad fast arg. idag är en dag då jag är glad fast arg. det är dessutom en sån dag då jag inte riktigt vet vad jag är arg på så jag är mest arg. fast ändå glad. jag beställde scum manifesto i varje fall, för att få känna att jag får vara arg om jag vill och om jag behöver. så nu tänker jag vara arg. tills jag inte är arg längre, eller inte känner att jag måste vara arg i varje fall.

jag har avancerat från att tvätta trosor i handfatet till att tvätta en hel tvätt i badkaret på grund av dålig planering. får jag inte allergiutslag av dåligt ursköljt tvättmedel nu så tål jag nog allt. men det var inte mycket att välja på. tvättiderna var slut och på onsdag åker jag till madrid. det ska bli så himla skönt. 20 grader, sol, kulturoch media-klassen, fylla 20, titta på film, ha föreläsning, glassa, glida runt, dansa, dricka sangria. vara i spanien helt enkelt.

och helgen som gick. på torsdagen kom felle på spontanbesök och sedan gled vi på fram till söndag med födelsedagsmiddag och fest och sol och vårjacka.

tentahelvete.

helvetestenta.

och imorgon åker jag till göteborg för jobbintervjuer. vem sjutton åker till göteborg över dagen? bäst för dem att jag får jobb. jag ska i varje fall äta sushi för det hann jag inte med när jag var hemma förra helgen. det finns alltid något gott i allt det onda. på torsdag klockan fyra blir jag ledig hur som helst och då ska jag ta en promenad i solen, för det kommer vara sol på torsdag, jag lovar. sen kommer fredag och sen kommer lördag och på lördag kommer festen, kalaset, det stora firandet. det är ju inte som att man kommer fylla 20 någon mer gång så varför inte köra på helhjärtat tänker jag..?

hahahah, i olle ljungströms värld rimmar agnetor på flätor.

jag har tröttnat på agnetor
vida jeans, ironi och flätor

- Överallt, Olle Ljungström

människor tänker så mycket och är så intressanta och jag vill också ha hunnit tänka så mycket. det kommer kanske.

jag har inte packat upp mina flyttlådor än. jag lagar mat var tredje dag. jag läser inte kurslitteraturen. jag tvättar trosor i handfatet för tvätttid har jag inte skaffat (tvätttid är ett sånt där konstigt ord som man kan använda trippelteckning i. fast det är nog inte helt grammatiskt korrekt). jag ser det inte som dekadensen eller svart hål dock. jag ser det som att livet är bra. kollektivet är bra. malmö är bra. tiden räcker inte riktigt till. fast det hade den ju gjort, om jag bara planerat den lite. som att typ inte sitta här och skriva när jag ska upp om sex timmar. godnatt.


vi tog natten tillbaka i tisdags och vi gjorde det snyggt

de bjöd på tårta på genus idag. sen åkte jag hem för jag orkade inte höra föreläsningen om extremhögerns kvinnosyn för den hade bara varit till för att bli arg och jag var för glad för att slå om till arg. så jag kom hem, kände värmen från solen sprida sig i kroppen och gick direkt till blomsteraffären och köpte blommor till mitt ganska kala rum. på vägen köpte jag lite konditoribröd också, bara för att dagen var bra. så kom jag hem och tog en kopp kaffe med jens i solen på balkongen och nu tänkte jag sova middag för jag glömde lite att sova inatt. att det är finaste dagen på ett halvår den 8 mars måste betyda något. inatt ska vi ut och ta tillbaka natten på malmös gator.

jag har haft en så otroligt bra helg. den var inget speciellt, men den var extremt bra. ha intressant seminarie som avslut på vardagsveckan och sedan åka hem och förfesta och äta mat som anna lagat till alla. åka till kontrapunkt och ha lite svårt och hitta så när vi kommer fram är det över så vi börjar gå mot nästa mål, inkonst, istället. så vi går. och går. går. och går. tänker inte så mycket på att vi går för vi hade det trevligt. marie och mikaela på vift i malmö i två timmar. så efter allt vandrande och en stunds paus på en stor gunga tittandes mot himlen kommer vi fram. det blev en bra kväll. tittade på jj gjorde vi, och dansade, och åt halloumirulle.

och sen lördagen. chilla frukost, hänga, dra till feministfestivalen och känna sig lite malplacerad för alla känner varann och jag och mikaela känner ingen. men det var kul ändå en stund, att titta på drag-shows där de uppmanar till att skaka armfettet och visa upp celluliterna och lyssna på lite jazz. sen åka till anna, köpa chips och grape tonic och hänga på annas soffa och golv och inte tänka på tid. tänka så lite på tid att klockan är halv två när vi kommer på att vi borde dra ut. det är för sent då. sen erbjuds vi sovplats och struntar i sista bussen hem och klockan blir halv sju innan vi somnar utspridda i lägenheten med en varm känsla av gemenskap i magen.

nu sitter jag här. i malmö. staden sluter mig i sin famn och jag gosar in mig i den bäst jag kan.

den här dagen har jag fokuserat framför allt på att äta. eller, inte framför allt, enbart. jag har ätit hela tiden. men det var en bra dag ända tills nu, och det var inte ätandet som förstörde den. jag tittade just klart på sista avsnittet av this is england '86. jag har aldrig haft så mycket hjärtvärk till en film tror jag. se på den bara! jag har dock kommit i den usla position där jag bara har två dåliga alternativ att välja på. antingen lägger jag mig och kan inte sova, eller så tittar jag på någon smörigt äckligt fin film så att jag ska koppla bort den föregående, men då kommer jag genomskåda min plan och fatta att jag bara tittar på film för att glömma this is england och då kommer jag tänka på den ändå. den är fast.

idag var lund som en frisyr den dagen man ska klippa av den - du vet bättre än den varit någonsin och man börjar tveka. precis den känslan fick jag när jag gick på gatan förbi ÖGs alldeles för en stund sen. där inne i lundagård bland de mysiga låga husen kom ingen vind åt så jag förstod ännu inte att världen inte alls var mysig egentligen. men just då var min jacka tillräckligt varm, gatlyktorna lagom starka och kullerstenarna inte alls snubbelvänliga som de brukar vara. det var bara fint och harmoniskt och iPoden satte så passande soundtrack. dessutom hade jag just varit på drag-teater (vad hände där lund? well done) och livet kändes fint (not till jenny: en av dem var han mange karlsson som vi såg på house of win-win en gång). den här veckan har varit så mycket drag-debatt att jag dör. hur är det egentligen om en kvinna är dragqueen på precis samma sätt som en man vanligen är. klär hon då ut sig till en man som klär ut sig till en kvinna eller klär hon bara ut sig till en annan sorts kvinna och dragar inte alls? jag ska fundera vidare. men jag anser nog att hon dragar som en man som klär ut sig till kvinna.

hur som helst, hur bra frisyren än känns brukar jag klippa av den ändå och så brukar jag bli nöjd efter någon vecka med det nya. precis så ska det bli med flytten till malmö med. inte för att jag nog kommer ångra mig första veckan, men jag kommer nog snabbt sluta sakna lund tror jag.

jag gick ensam på teatern för alla andra var så himla besatta av tentan, vilket jag kanske också borde vara, men jag vägrar. det kommer gå bra. man måste inte sitta hela dagarna, det har jag bestämt mig för. hur som helst, det där med att gå ensam på kulturevenemang; det är en speciell känsla. det är alltid lite jobbigare att ge sig iväg och göra det, men väl där känner man sig ganska ball tycker jag. alla andra står i klungor och själv står man där, säkerligen inte direkt uppmärksammad av någon, men känner sig utstirrad för att det är en ovan situation och då kan man passa på att låtsas att man är en jättemystisk människa som är lite svår att nå. det är nog någon slags försvarsmekanism från mig för att jag inte ska känna mig liten och svag och ensam. jag tycker det är kul i varje fall.

jag ska aldrig mer lyssna på musik när jag är kär i någon. det blir bara så himla jobbigt när man kommer till punkten då man plötsligt ska tvingas bli okär i människan. fast samtidigt kan jag ju inte sluta lyssna på musik när jag tänker på kärlek för det är ju det jag har musiken till. men nu får det i varje fall bli mission:byta musikbibliotek för ett tag. fast jag ångrar mig. nästa gång jag är kär ska jag visst lyssna på musik, jag ska bara se till att den är helkass så jag inte saknar den när jag ska kasta bort den sen.

"lycka är liksom jätteroligt i korta ögonblick men skulle jag eftersträva att vara lycklig hela tiden skulle jag vara någon slags vandrande klitoris" - mark levengood

så låt oss banga det där med att vara lyckliga hela tiden. vi iär lyckliga ibland, som en klitoris. det blir liksom bättre då kan jag tänka mig.

jag var lycklig i förrgår när jag hittade en vandrande säng som var på väg till soporna och som jag lyckades stoppa på vägen och fråga om jag fick ta över. då vandrade den upp på mitt rum istället och nu har jag en 1.40-säng i bra skick som dessutom var alldeles gratis.

det var det jag ville förmedla idag.

genusvetenskap är så jävla bra.


igår började ett nytt liv och jag hoppas att det inte dog direkt. jag och mikaela städade rummet så noga det bara gick så det blev fräscht. sedan sprang jag en runda. båda dessa saker har varit en stor bristvara under min vistelse i lund men plötsligt händer det. sedan sade jag till mig själv förra veckan att från och med i måndags skulle jag se till allt det positiva i livet och bli lycklig för det var en som sa att hon hade gjort det och det hade funkat så himla bra så varför inte? så nu är jag lycklig, vältränad och har ett rent hem. jag kommer sakna dekadensen.