mosbeck

dagens bästa var att repa med felicia och ha flyt
det sämsta var att behöva växa upp och skaffa sig en ny sofistikerad mailadress för att slippa skämmas när man söker jobb
det bästa var att köpa bulle och äta vid felles köksbord
det sämsta var att skorna läcker in och jag har skoskav
det bästa var att jag lyssnar på satie och inser att jag kan lyssna på klassisk musik. något har hänt
det sämsta var att mitt handtag har gått sönder så råkar jag stänga min dörr kommer jag inte ut igen
det bästa var att viktor ska ringa nu
eller nu
nu.

så har man lärt känna en ny stad och nästan börjat förstå ett nytt språk. så har man återlärtkänna maya efter 3 år av oerhört sporadiskt umgänge. känns bra.

jag och amina kan dessutom nörrebro oerhört bra nu efter att ha gått runt 2 timmar mitt i natten och letat efter något som hette b(något oerhört grötigt)fabrikken. ska ha varit en riktigt röjig fest där men vid 3 gav vi upp vårt letande och åkte hem till maya istället. kvällen hade ändå varit bra och köpenhamns nattgator i duggregn är det inget fel på heller så vi hade trevligt.

7 timmar tills bussen går. chokladkakan står i ugnen och packningen är inte ens halvfärdig. så typiskt. men jag har en ny resväska så det gör inget. den är lagom stor och snygg.

vem orkar tillverka klistermärkena?



vi langar köpenhamn. vi borde åkt idag för allt är ändå så jobbigt här.



fox in the snow

doktorn - ja,  men den här pricken (födelsemärke) ska vi kanske ta bort ändå och skicka till labbet.
jag - jaha, okej. hur tar man bort ett sånt då?
doktorn - man bedövar bara så skär man bort pricken och syr igen.
jag - heh. eeh. heh.

SYYYY! jag svimmar hårt av en spruta, jag kommer inte klara en nål som ska gå igenom mitt skinn gång på gång. jag ser fram emot en snabb, plågsam men tidig död. adjö.

cubase. snart ska vi slå igenom och då ska jag strukturera upp det där med sladdarna så det inte ser såhär ut när musikbyrån kommer och gör ett repotage.

jag har sett klockslagen 22:23 och 13:38 alldeles för många gånger den här veckan. det känns så dåligt.

jag hade många planer för denna kväll. jag såg framför mig hur jag snabbt och lätt vispade ihop alla läxor och fick dem gjorda, hur jag dessutom hann ta en tur på sparken med karin samt hur jag bakade en sats bröd.. jag hann göra quesadillas och spela piano. nu tycker jag att kvällen är över och jag tänker sätta mig med cubase långt in i natten.

som ett dagens råd råder jag er alla att köpa en jacka som ni känner er 100 gånger snyggare i än ni gjorde i er gamla. det skapar en glädje i att vara utomhus som annars lätt försvinner i detta kalla väder. i helgen blir det slask. jag har köpt regnjacka också. våren är räddad.

så var det då dags för sista dagen på lovet och ångesten, för jag var hemma idag så jag drog ut på lidandet av att ha känslan av slut i kroppen. inför att gå till skolan känner jag typ som pj harvey känns i pig will not. jag vet inte riktigt vad det är hon inte tänker göra eller gå med på, men jag tänker inte gå till skolan mer, så känner jag. fast jag kommer gå till skolan mer. 3 månader och 6 dagar till.

på fredag ska jag och amina till köpenhamn fuckers. vi kommer ha roligare än er.

ikväll, tre månader efter att mamma börjat klaga på oredan i mitt rum och det faktum att hon inte kan vattna mina blommor längre för att hon inte vet vilka partier av golvet man får trampa på för det kan alltid finnas något ömtåligt under, började jag städa. fick bort nästan allt faktiskt. fast jag vanligt klarade jag det inte hela vägen ut utan jag var tvungen att börja pilla med roligare kreativare saker efter en stund. arbete framkallar störst kreativitet hos mig. jag får helt enkelt se till att göra riktigt tråkiga saker oftare, då kan det bli något stort av mig. inte för att dagens verk var så himla kreativt kanske men jag fixade ett kollage av utvecklingen av sportbilen typ 1900-1960 till väggen som innan varit halvfylld med vinylskivor. jag kan inget om bilar men de var rätt fina på den tiden.

att göra lite underkokt mat är icke att rekommendera. det var rätt gott det jag gjorde. kamutvete, tomat, kikärtor, massa ingefära, lite allt möjligt. det smakade bra och jag åt mig lagom mätt. nu, två timmar senare känner jag dock att mättheten inte lagt sig över huvud taget, den har snarare tilltagit. jag kände väl när jag åt att veten kanske inte var helt helt färdigkokt men absolut ätbar. nu kan jag nog konstatera att den var långt ifrån färdigkokt för det känns som något sväller i min mage och jag är apmätt.

en sjukdom är på väg in i mig, det känner jag. då kanske lovet tänjs ut med en dag.. man kan alltid fantisera.
jag är dessutom riktigt dålig på det där att försöka pimpa min blogg. jag förstod tillslut hur man gjorde bakgrundsfärg som ser b ut.

jag har hittat nåt bra! http://nollnolltalet.se/kategori/listan/

listan blir dagens.

jag är hemma. jag åkte till stan i torsdags i tron om att jag skulle återvända hem fredag kväll för jag skulle verkligen inte gå ut då för då skulle det bli 3 dagar i rad. men så kom ju erbjudandet på gratisbiljett till nöjesguidenfesten med billig öl och massa folk så jag stannade. jag stannade så länge att jag bangade sista bussen hem och istället kom hem till björn vid 6 och störde hans nattsömn och lånade soffan. sen var det ändå dags, jag skulle hem på lördag dag. men strax efter jag vaknat ringer syster och mor samtidigt och larmar om vädret och det faktum att jag kanske faktiskt inte KAN komma hem. fan. det var bara att stanna hos björn och låtsas att man inte haft samma kläder på sig i tre dagar och åka till jennys fest på kvällen och bete sig fräscht. så sov jag hos björn en natt till för det var inte värt att försöka leta upp någon transport till landsbygden sådär på natten. så idag, nu, har jag kommit hem. trött och stressad för allt jag skulle gjort igår som jag inte kunde göra för att jag inte var hemma men ändå lycklig av att känna doften av mitt ostädade rum igen.

så plötsligt var lovet slut. det började lugnt, sen accelererade det, nu slutar det med tantgympa i jörlandaskolans gympasal. det känns harmoniskt.

elvakaffe hos mormor och morfar.

morfar: ja, vad skulle du göra utan mig agnes.
mormor: nejdu, det hade inte varit lätt. men det brukar jag ju säga. men lite ömsesidigt är det kanske?
morfar: ja, men det brukar jag ju säga vet du väl?
mormor: nej, haha, det har jag inte hört på länge.
morfar: då har du väl inte haft hörapparaten på dig då.

för övrigt kommer jag inte behöva äta choklad på en månad för jag har fått min ranson. eller behöver, jag bör inte.

ikväll ska man till pustervik. alla ska dit. du med.

dagens: six dances in bulgarian rhythm - bela bartok för idag övar jag faktiskt och det är den som ska ge mig en plats på någon folkhögskola som jag inte kommer börja på.

pusshej

50 kronor = en ny jacka, två böcker. det känns alltid så bra med second hand.


jag vet inte varför men jag sitter här och tittar på OS. det är halfpipe-herrar nu. det är kul. men jag tänkte dela med mig av en konversation från ulf lundells jack.

tänk på den jättelika kärleksmagnet som jonny och linnea har skapat. dom gör slut, dom bråkar, flyttar isär men efter nån vecka har den där magneten låtit sig ruskas, vaknat, vrålat och schoff! så är dom ihop igen, leende som alltid.
men vad är det med det? det är ju kärlek, eller hur? makes the world go round, säger dylan.
dylan! åt helvete med dylan. det är den där kraften jag snackar om. det är ju läskigt, jag menar... att bli så beroende av varann. det skulle gå mig på nerverna.
du vill inte ta ansvaret om någon annans känslor bara. så enkelt är det.
vill du det jack? har inte du också nog med dig själv?
så kan man väl inte se det. man kan väl inte gå och stirra in i sin egen själ hela tiden, så intressant är den inte. nä, jag tror jag vill ta det ansvaret. det vill nog alla.
inte jag.
men fan bart... vi är ju här för att älska, eller hur? det är ju därför vi är på den här vackra planeten.
det där låter jävligt naivt tycker jag.

det kanske inte bli samma känsla i konversationen om man inte känner karaktärerna, det kan inte jag avgöra. jag tycker bara den är fin.

i morse ringde klockan vid 10, sen fick jag sms av anna b, sen vaknade jag igen vid 12 och svarade anna b, sen vaknade jag igen vid 1, sen vaknade jag igen vid 2. jag älskar oeffektiviteten som infinner sig på lov. sen gick jag upp i varje fall och det enda jag åstadkom på hela dagen var en halvtimmas övning på pianot och en linssoppa som var så stark att man fick magvärk efteråt. nu ska jag därför dra igång mitt cubase och åstadkomma något värdefullt som spelas på de coola radiokanalerna i höst. typ som dagens: telepopmusik - breathe

jag fick ett sms idag där det stod att min framtida kärlek vandrade förbi på gatan. det var match sades det. typiskt att man inte var där. jag gav tillstånd att dela ut mitt nummer i varje fall men då var det för sent. jag får leta själv. känns dock skönt att det finns en perfekt match där ute någonstans. om någon annan kan se att det är perfekt, då måste väl jag också förstå det när jag möter perfektionen? jag tror det. jag ska börja spana järnet. att det hände just på alla hjärtans dag ger mig än mer hopp om framtiden. mer hopp än det hopp som erbjöds hos felle där jag och amina planterade oss i hennes soffa för att se på romantiska kärlekskomedier och planerade att gråta, men inte ens klarade av att klämma fram de nedrans tårarna. alla hjärtans dag är inte för oss lonely people.

massive attack har en ny skiva förresten, den verkar lovande. the knifes operaprojekt finns på spotify nu, det verkar jobbigt. jag klarar inte av opera, inte ens när det kommer till the knifes version.


men idag blir det:
portishead - nylon smile
I'd like to laugh at what you said
but I just can't find a smile
I wonder why you can't
I struggle with myself
hoping I might change a little
hoping that I might be someone I wanna be

Psl-bloggen har festival-med-videosar med olika artister. jag fixade grizzly bears drömfestival som spotifylista så jag tänkte att hela världen kan ju få tillgång till den. http://open.spotify.com/user/marieiram/playlist/6wlEQJoTzp4ncpZgtBcaY0

jag känner på mig att jag inte kommer sova förrän jag gjort min egen festival, fast jag borde sova nu. jag har gjort några förr men vet inte vart de är. nu ska jag slipa till en riktigt fin.

Grizzly bear:

Nina simone

Beatles

Björk

Radiohead

Beyonce

Snoop dogg

Beach house

Dirty projectors

Grizzly bear

Nico wwhly

Casmicoms

The knife

Embassy

José Gonzalez

MGMT

Beethoven

Jesus Christ

Portishead

Wilco

Massive attack

The who

för att komma i form igen efter det seiösa arbetssökandet och universitetssökandet och mailandet och allt jag hållit på med idag var jag tvungen att kolla lite på lägenheter i oslo. det känns lite roligare. och sen blev det ännu roligare, när jag sökte efter vad kollektiv hette på tyska och sen började titta på kollektiv i berlin. jag vill dit. nu. god natt.

att skriva CV känns ju sådär. man går in på cv-guiden och kommer in på fliken "aktiva verb". där radar de upp verben som får dig att verka bra att ha på en arbetsplats. jag hatar jobbcoachmodet. administrerade aktiverade analyserade anförtroende anslöt anställde använde arbetade noggrannt arrangerade assisterade avgjorde avskedade. det är orden jag har att välja på på a. jag känner mig inte hemma i något av dem. arbetslivet är till och med mer plastigt än skolan. tröttsamt. men jag är i varje fall en ansvarstagande, glad och kreativ människa som kan spela både gitarr och piano. jag känner hur jätteleendet klistras på bakom de där orden och så hoppas vi att en arbetsgivare charmas.

och som uppladdning för denna uppgift tittade jag på joy division-dokumentären som gick på tv i veckan och den har en motsatt effekt på mig. jag känner mig varken ansvarsfull eller positivt inställd till någonting. kreativ känner jag mig dock. ska nog gå och vara kreativ lite. eller öva kanske. ÖVA. jag har inte övat på alla de här tre åren i gymnasiet när alla kompisar övat som tokar under vissa perioder. nu ska jag lära. mig. lovet ska bli vändningen. jag måste ändå ha något att komma med när jag söker till folkisarna. ÖVA. inte kreativt.

joy division - transmission

titta på den. alla avsnitt på voddler.

jag har fått feeling två dagar i rad. igår var de konsert på nefertiti och jag trivdes så himla bra på scenen. jag var nervös och sprang runt som en tok en timma innan och blev inte lugnare av den lugnande ölen vi hällde i oss innan. men sen var det najs, som det brukar vara. sen fick jag typ ännu mer feeling idag när vi hade första repet med shoegazebandet. jag, anna, viktor, ricky och brian. det lät precis som jag hade hoppats. göteborg here we come och vi tänker inte spela göteborgspop. vi tänker vara svåra och hårda och spela tills era öron blöder.

för övrigt kliar det helt sjukt mycket i min handflata. kroppen är så konstig. varför liksom? jag tror det betyder att jag ska bli rik. det hade varit praktiskt.

för övrigt igen så suger det att bestäma vilka folkhögskolor man ska söka till. och det suger att inte veta vad man ska göra till hösten. jag ska bli spontan. jag ska planera nu att jag ska bli spontan. så om jag kommer in på en folkis bangar jag och åker till barcelona eller nåt istället. det hade varit fint.

dagens: pixies - here comes your man

jag är som ett resande folk i mig själv. jag åker till skolan med tandborste, några trosor, några strumpor och deo i väskan varje dag för jag vet aldrig när jag kommer hem nästa gång. så gjorde jag i fredags morse och nu kom jag hem. totalt matt som man blir när man umgås i 60 timmar utan avbrott mer än för att sova minimalt många timmar. det är väl bara det att resande folk är en klump med människor som finner trygghet i varann och förhoppningsvis trivs med att resa runt så länge de har varann. jag blir mest förvirrad av att inte veta vart jag ska sova på kvällen. jag har helt enkelt slutat planera mitt liv till så stor del som möjligt för det känns som det enda vettiga när allt ändå blir som det blir tillslut.

idag blir viktor 19. han kommer alltså aldrig vara 18 igen. aldrig någonsin. jag hatar att tänka så.



men den 18 februari, tror jag det var, så spelar han skivor på pustervik verkar det som. så då kan ju alla ta och gå dit.



för övrigt önskar jag att daniel gilberts skiva lät lite skräpigare. då hade jag älskat den. men dagens blir ändå: daniel gilbert - one winged angel för att den påminner riktigt mycket om sonic youth och det känns bra att någon för det vidare.

700kr för en spelning. det är värt. men jag ska inte bli musiker, aldrig. att jobba som musiker dödar ju musiken. i varje fall för mig.

jag körde hem erik och vi lyssnade på björk i kvällsmörkret och vi kom fram till hans hus alldeles för snabbt så vi var tvungna att sitta kvar i bilen en stund och filosofera och fundera. sen sjöng jag med björk hela vägen hem. najs.

god natt

jag satt här för en halvtimma sen och skulle köpa födelsedagspresent-till-viktor-biljetter till filmfestivalen och blev helt stum när jag såg att det bara var 2 biljetter kvar till lördagens visning och adrenalinet började pumpa. jag måste ha dem tänkte jag. snabbt fram med bankkort och skit. klicka och skriva och hålla på och så meddelandet: köp genomfört.

det var bara det att i det läget, när adrenalinet lugnade ner sig och ruset i huvudet inte längre överröstade mina tankar såg jag datumet. 30/1. fan. vad gör man? jo, man ringer biljetthjälpen som konstigt nog var öppen och han säger att han ska guida mig, men undrar om han kan ringa upp om sisådär 10 minuter. antar att han tittade på nåt himla intressant program på tv. det kan ju inte vara så många som ringer klockan 11 på kvällen menar jag. nu har han dock inte ringt upp och jag antar att det blev någon miss i skedet då jag förmedlade mitt telefonnummer och nu sitter han och terroriserar någon gammal pensionär som inte kan resa på sig. ack så fel det kan gå. men när kan man ringa igen då?

på tal om vädret så har jag verkligen gillat det idag.

pusshej

så sitter man här, på natten, vid ett köksbord, med en uppdrucken mugg te och en halvuppäten makrill-i-tomatsås-burk och har lite huvudvärk. man borde vara glad för man blev faktiskt inte våldtagen när man gick hem från bussen och fick pulsa i snö för att komma fram och mannen i bilen stannar och erbjuder skjuts och man faktiskt står emot frestelsen och säger nej. vem vet, hade jag varit lite argare på snön hade jag kanske varit död nu, eller bara jävligt ledsen. så jag är glad nu, att jag inte är ledsen.

fast egentligen är jag inte glad för jag spenderade hela kvällen på filmfestivalen och såg helt stört tunga filmer. de var fina och bra och intressanta, men glad blev man ju inte. först danska brotherhood om två bögar i ett nynazistgäng, det hör man ju direkt att det är lite hårda bud. sen scouting book for boys om en kille som ballar ur och en tjej som får honom att balla ur och allt bara ballar ur totalt.

nu ska jag spela piano för vi har fått en spelning på torsdag och vi ska tjäna pengar på den. känns alltid fett bra att tjäna pengar på att spela.

god natt!

dagens: taken by trees - anna



jag har skrivit massa inlägg nu men allt bli dåligt. ointressant. men det var en intressant dag. den blir jävligt ointressant bara när man måste ta hänsyn till hela internetcensuren som kommer när man inte vet vem det är som läser. pusshej

imorgon går jag i skolan 13-14. det känns värt, men ändå inte. jag får ändå åka fett mycket buss för 1 timmas lektion och lektionen äger dessutom rum i simhallen. alltså jobbig lekiton. men johan lovade te efteråt och jag tänkte lätta mitt hjärta lite. kanske. men då känns det i varje fall mer värt. helgen i övrigt har inte varit bra alls. den har varit tråkig och ångestig. första helgen på veckor och så är den dålig. fan.


dagens film: breakfast club. se den.
dagens låt: true colors - ane brun


In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small

But i see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why i love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful
Like a rainbow