mosbeck

att vara sjuk är inte så farligt när mamma då och då går förbi en där man ligger på soffan och sjunger på mössens julafton med tillhörande rörelser som hon lärde sig på kursen idag. jag tror att jag uppskattar det mer än dagisbarnen.

dagens: mössens julafton


det där kan vara en råtta

ibland stämmer inte sinnesstämning och situation överens och då blir det inte så bra. som ikväll. det var egentligen en bra kväll men den passade inte mig så jag åkta hem. när jag satt där på bussen och hade fel sinnesstämning kom det på nån jävla människa med en påsa lökringar från burger king som sände ut dofter till medresenärerna. jag tror det är straffbart. det förstör ju alla andras hemresa ju. jag satte mig i varje fall och tittade bestämt ut genom fönstret och längtade bort till anna ternheims version av fly me to the moon. då kändes allt plötsligt rätt för då stämde sinnesstämning och situation överens.

för att slippa känna sig dålig när man inte pluggar på all skit man får i läxa såhär några veckor innan lov brukar jag baka. då känner man sig duktig.



samtidigt satte mamma upp julgardinerna och alla ljusstakar och grejer. det kallas stämning.



dagens blir micachu - golden phone för hon är jävligt arty och sånt är nice.

nu ska jag dricka öl igen, fast jag är pank så jag ska nog mest sitta och titta på folk som dricker öl i och för sig. jag ska hur som helst dra runt på andra lång och känna in första advent.

dagens: stina nordenstam - on falling

jag vaknade nyss upp från en välbehövlig lur framför ztv. gårdagen var en lång dag och en kort natt, då får man återuppliva sig dagen efter. jag och liza begav oss till belle bar för att se om det var nå kul och inte snart efter oss anslöt sig resten av stora gänget och the party was started. i övrigt var klubben äckligt fylld av hela göteborgs himla indieelit - 90:or och 91:or (92:orna väntade till 12-tiden. antar att de väntade på att vaktens ögon skulle vara för trötta för deras falskleg). indieeliten är alla människor man känner igen men inte känner. alla har en tendens att hamna under precis samma tak under precis samma kvällar och konkurrensen mellan tjejernas små smala nylonstrumpeben bara osar runt i luften. rykten flyter runt i lokalen och samma människor blir alltid för fulla. samtidigt är alla vansinnigt snyggt klädda och oftast spelas det bra musik så man har ändå jävligt trevligt.

efter dans och öl och socialisering gick vi hem till amina och begravde oss i hennes gungstolar och kom att diskutera pubertet och religion och allt annat som passar bäst att prata om mitt i natten. då langade amina saltgurkan och cola light och kvällen var fulländad. en stund senare föll jag i sömn bredvid sara på den vita soffan. bakslaget kom i och med adventsfirandet i vasakyrkan med sång av musiktreorna klockan åtta på morgonen idag. men vi klarade även det och nu är jag återställd :)


i linnestan ser vägarbetarna ut såhär

nu ska jag sätta mig och titta på genrep och annan skit från idol för händer inget oväntat tänker jag spendera hela kvällen i vår sköna soffa tittandes på mariette och de andra.

take care

hjärnan:


Håll dig borta från elden
     gå inte ute,
            bär alltid mössa
                  klä in dig i wellpap
                         du kommer skadas
                              ge dig aldrig hän 
                                    du har så veka leder
                                          du kommer skrapa dina knän

söndagar är dåliga för missar man bussen med 4 minuter är det en timma till nästa. då sätter man sig på burger king för det är enda stället på centralen som inte rånar en med sina överpriser. eftersom man aldrig äter på burger king annars eftersom man är en McDonalds-människa (vet inte varför, burger king är ju bättre) så vet man inte vad man ska akta sig för så man tar en glass som ska smaka choklad och kola. köp den inte. köp inte glass på burger king alls tror jag att jag vågar säga. det är skitäckligt.

dagens låt måste bli jose gonzalez - heartbeats trots att the knifes original är bättre, men idag är josé the shit.

ten days of perfect tunes
the colors red and blue
we had a promise made
we were in love

to call for hands of above
to lean on
wouldn't be good enough
for me, no

jag mötte kryckan och tobias på bussen och de lärde mig att man måste ha bilder på en blogg, annars suger den. så nu satsar jag på fett mycket bilder idag.

åka till annalinsgrytananna och fellejag egopicaranna är ballsen kommer posersarnareleasefestensnyggtjejviktor spelade skivorna.


det var en kväll det. bra också.

för övrigt har amina och felle gjort hela min vecka med sina fula lappar på anslagstavlan i gettot. det har varit en boom av lappar om försvunna vantar och iPodar och diverse saker på denna anslagstavla och ingen bryr sig om vad det står egentligen. när jag gick förbi i tisdags skymtade jag dock mitt eget namn på en av lapparna och den löd som följer:



när jag väl hittat denna fann jag en skattkammare av lappar som fräschade upp den regnigaste dagen på år och dar.



kanske är alldeles för mycket internskämt för att ha på sin blogg men de här lapparna var ju the sunshine of my life ju. då är det relevant.

jag har tröttnat på sömnbrist så idag utövade jag bearbetning i form av prat. genom att berätta drömmarna jag har för folk och ironisera dem och krympa ihop dem till skämt kanske de blir mindre påträngande. man kan ju testa. jag är dålig på att berätta saker utan att använda händerna och ögonbrynen så jag skippar storysarna, de är inge viktiga. det är avslutet med fallet och avgrunden och oändligheten som innebär skräck.

ALLT handlar om att falla. det är djupa avgrunder som jag bara faller ner från. Sigmund Freud var ju rätt konstig men han sade såhär:

FALLA: Om du drömmer att du faller så kommer du för en tid framöver att möta svårigheter och problem. Kämpa dig igenom dem och du kommer att bli starkare än förut. eller.....

FALL: Du drömmer att du faller. Enligt Freud är detta en vanlig dröm med ångestkaraktär och kan tydas som att drömmaren är rädd att begå ett moraliskt felsteg, förlora sitt arbete eller sitt goda anseende. det kan också tolkas som att du förlorar greppet om en situation i ditt liv.

AVGRUND: befinner du dig nära kanten till en djup avgrund ska du ta det som en varning. Faller du ner så vänta dig problem eller oro inför saker. Lyckas du klättra upp, så kommer din situation att lösa sig.

jag vet inte, jag har aldrig gillat Freud. nu ogillar jag honom än mer och så kommer jag sova ännu mindre för nu måste jag ju grubbla på vad sjutton det är som ska vara så jobbigt och gå så fel. fan.


god natt

dagens bra val:
- sätta klockan extra tidigt
- dricka en liter te
- fördriva 5 timmar i skolan utan att tänka på att jag inte gjorde något alls
- träna
- se på grey's
- ta ett fotbad

dagens dåliga val:
- dricka en liter te
- ha converse med mer hål än sko
- vänta med historiafrågorna tills nu
- känna att magkänslan just nu säger mig att jag inte kommer lägga mig förrän jag sett ett avsnitt gossip girl

bra vann. det här var en bra dag.


rubriken hör inte hit. jag ramlade bara över någon T Bone Burnett och satt och slölyssnade på spotify. så plötsligt hörde jag det där och det lät snyggt.

för övrigt har jag återfunnit åttans musikförälskelse portishead och de är fortfarande bra. så dagens låt är pedestal - portishead.

när jag gillar konst då gillar jag den verkligen, annars kan den kvitta. munch kan inte kvitta.
idag var vi på konstmuseet. jag älskar att gå estetisk linje.

det är så himla dumt att köpa godis till nationell skrivning i svenska dagen innan för det tar ju slut. nu har jag bara typ tio godisbitar kvar. det innebär 2 i timman om jag ska sitta där och skriva i 5 timmar. det är inte tillräckligt. man borde ha lärt sig när det är ens typ fjärde skrivning tycker jag, men det kanske inte är godiset som borde vara fokus egentligen. jag borde nog fokusera mer på att läsa texthäftet och skriva nåt snuskigt bra så jag får ett jävla mvg i svenska b. ja, så får det bli, nu ska jag läsa texthäfte och dricka te och skaffa mig en god natts sömn.

god natt you fuckers

dagens: iggy pop - i wanna be your dog

i övrigt har jag varit hemma från skolan idag för att förbättre chanserna till god hälsa på svenskanationella på onsdag. det har givit mig ännu en dag av serietittning och jag fokuserade en stund på screentests av andy warhol. han är dum i huvudet men intressant och det finns massor att se. sen lade jag en stund på att en gång för alla ta ut die med iron & wine på gitarr vilket har varit planen ett tag men aldrig tagits tag i. därför blir det dagens låt.

And though our fathers' fathers slept in stolen houses
All that's over now
And our babies never cry
And we can look you in the eye
And say, "We're not afraid to die"
And yes, our mothers' mothers saw in black and white
But all that's over now
And our children never lie
And no matter how we try
We are not afraid to die

jag tänkte på hur man egentligen vill bli när man blir äldre. du vet när man är sådär 40-50 och verkligen har slagit sig ner i en enda stil och beter sig tämligen förutsägbart och har landat i någon slags personlighet. vart vill man landa då, när man har sisådär 30 år kvar av livet och under de 30 åren kommer bli sedd som en gammal och möjligtvis vis människa. jag tror annika norlin (hello saferide) kommer bli världens bästa medelålders människa, hon kommer alltid vara intressant på ett vardagligt sätt. man kan också tänka sig att sarah assbring (el perro del mar) blir en rätt ball dam. hon är cool nu och fortsätter hon att se ut som en mystisk gudinna kommer hon alltid vara cool, men hon kommer bli konstig. det är jag säker på. precis som jenny wilson. hon är redan rätt gammal tror jag och hon är ju redan konstig. visst är både jenny och sara jätteintressanta och jag skulle inte tveka en sekund om någon frågade om jag ville byta person med någon av dem, vilket jag antagligen hade gjort om någon frågade om jag ville vara annika för hon är lite vanligare och visar lite fler av sina tråkiga och mänskliga sidor för världen. men hade jag haft lite tomatsåstid att fundera på det hade jag ändå valt att vara annika har jag kommit fram till. jag är hellre en överöppen dam med humor och lite mer basic tankar och utseende än en dam som drar blickarna till sig på gatan och tänker kontroversiella tankar och stänger in sig på biblioteket med sina biblioteksvänner som inte bakar kakor till sina barnbarn mer än om de känner sig retro när de gör det.

 

Jag har inget emot de damerna, jag vill bara inte bli en själv.

efter en dag med serier och film blir man som andreas efter några öl och utbrister:
- jag är kärlekskrank.
sen tittar man på något par som kysser varann passionerat och så går man hem.

efter en dag med serier och film blir man som andreas efter några öl och utbrister:
- jag är kärlekskrank.
sen tittar man på något par som kysser varann passionerat och så går man hem.

mysbyxedag och jag tror nog att jag är lite sjuk. jag låtsas i varje fall det så att jag kan tillåta mig själv att krypa in i en filt och titta på factory girl och edie sedgewick. jag har till och med glömt att tända lamporna i huset märker jag nu för jag har inte rört mig utanför mitt rum på hela dagen, mer än för att göra några mackor med linsgryta på.
det hade varit så skönt om man kunde ha sånna här dagar någon enstaka gång och slippa känna att man borde plugga. men det finns alltid något man borde göra. jag vill ta studenten nu nu nu nu nu. då kommer man väl få panik på allt annat kanske, men man slipper i varje fall gemu och matematik om man vill. nu ska jag äta lite mer linsgryta, det är det enda jag äter dessa dagar. det är bara för att det är så lätt att göra storkok och sen passar det till allt. try it babes.

pusshej

dagens: jesus and mary chain - just like honey

helgen var bra. jag sitter här i mörkret och väntar, för en gångs skull, inte på bättre tider. inte så mycket i varje fall. just nu är det ganska lagom. jag har det bra, såpass bra att jag inte är ledsen, och jag har det inte så där jättebra så att man bara väntar på att allt ska bli dåligt igen. jag har det precis lagom bra. sådär så man bara går på och vet att man inte kommer krossas om det kommer något hårt mot ens skalle. dålig metafor men det är precis vad jag menar.

idag gick vi på kunskapsmässan och de drog i oss överallt. vad ska man bli när man blir stor? det är helt vansinnigt att man ska välja det nu, eller kanske om två år, eller om sex år, eller aldrig. man kanske borde  köra på taktiken att landa där man landar, satsa på att ödet tar en någonstans. men om jag inte skulle lita på ödet så ser min framtidsplan ut som följer: ta studenten, spendera ett år på folkhögskola på tjörn eller i lappland, spendera ett år i random land, typ berlin, sen börja det seriösa och läsa till socinom i lund, sen flytta till malmö eller göteborg och bli sexolog. sen ha barn och villa eller något liknande, lägenhet och katt kanske, och bosätta mig i göteborg nära mina syskon. alternativt flytta till japan och börja om och bara komma hem till sverige över jul för att kramas lite. jag har inte bestämt mig. inte alls. jag kanske dör imorgon ju.

ikväll var mayanight, hon är najs.

dagens låt: my brightest diamond - feeling good (och har ni missat skivan dark was the night så måste ni kolla den innan ni dör. jag har levt på den i ett halvår eller nåt nu)

idag är jag ledig. alla fredagar är jag ledig. det är helt fenomenalt underbart. fast idag hade jag tandläkartid och självklart ett hål så stämningen drogs ner lite. jag sköter mina tänder jättebra med skölj och tråd och borste men det blir alltid hål ändå, sämst. nu sitter jag och äter macka också, i ren protest. egentligen ska man inte käka på några timmar för att bananlacket ska verka på nå sätt, men jag förstår inte varför de håller på med det där vidriga banalacket som alla hatar, kan det inte smaka mint istället? det är därför jag äter macka nu, men tro inte att jag tänker borsta tänderna ikväll för det, det är ju enda belöningen man får när man varit hos tandläkeren nuförtiden när man inte får välja en liten platsring eller klistermärken eller annat fint.

sen strosade jag runt i stenungsund en stund för att känna dofterna och så. jag avslutade med en bra stund på mitt gamla bibliotek. jag hittar fortfarande lika bra där som i mitt eget hus, det känns  tryggt. jag fixade så de köper in udda för den vill jag läsa och känns finare att låna böcker i stenungsund än på stadsbibblan. sen lånade jag några ungdomsböcker med färgglada omslag för att få känna känslan igen. vuxenböcker blir så himla pretto i längden. nu ska jag alltså lägga mig och läsa om tonårsproblem för att fördriva tid och slippa plugga kuk-matte-c.

igår var en så himla bra dag. inget speciellt typ, bara jävligt bra. eller, björn var hemma och det är ju väldigt trevligt, sen klippte han mitt hår också så nu ser jag lite ballare ut igen tror jag. det är bara det att sånna där bra dagar är sådan vardagslyx.

pusshej

idag är dagen då jag förlorar min sjunga-på-hvitfeldtska-oskuld och jag gillar det. har gått där i två och ett halvt år nu och bara sjungt ooffentligt och låtsats att jag inte kan sjunga seriöst men idag ändrades det. jag och cicci körde no subtle men av anna ternheim och folk sa att det var bra och då ska man väl lyssna på det, även om jag ändå alltid försöker övertyga mig själv om att folk ljuger. men jag ska sluta med det nu, och sjunga är ju kul så vafan, jag fortsätter.



liza var mitt privata förband i fönstret.


nu borde jag ju sätta no subtle men eller u can't touch this som dagens låt men jag tänker faktiskt inte göra det, de är uttjatade. jag sitter och lyssnar på håkan hellström och erkänner att han fortfarande är min hjälte, hur fel det än är att fortfarande älska honom. aprilhimlen liksom, vilken låt. då kan man lockas att tro att den ska utses till dagens låt men den kommer vinna en dag då inget speciellt hänt och jag känner för håkan hellström. idag utses istället magic numbers - wheels on fire som ett tribute till min och eriks hemresa i volvon. det var magic numbers hela vägen och prat om känslor, relationer i stort och smått och analyser av människors uppträdande. det är sådant jag och erik gör när vi fördas på de mörka kvällsvägarna och att sitta i en bil, ha körkort och lyssna på magic numbers är mycket bättre än att åka buss.

take care

längtar till imorgon vid typ tio när man sitter på sejdeln och dricker öl efter att ha avklarat svenskatalet och konserten gått bra och alla är glada. det är det konserter är till för, känslan efteråt.
men innan imorgon klockan tio så kommer alla andra klockslag ha varit också, och nu måste jag skriva mitt tal. det handlar ju om nationellt prov, inte okej att sitta med såhär på natten.

dagens låt är björk - pluto. har ni inte hört den så lyssna för böfvelen. den gör ont på riktigt, jag vet inte hur hon gör.

Excuse me
But I just have to
Explode
Explode this body
Off me

I'll be brand new
Brand new tomorrow
A little bit tired
But brand new

jag klipper sönder 10-kronorströjor från röda korset och förvandlar dem till linnen som hänger. dessutom har jag ont i örat av töjningen och jag borde skriva ett svenskatal om relationer men jag får inte tummen ur arslet. men jag har nog en stund på mig för jag vill inte gå och lägga mig ikväll, jag kan inte sova, det kan jag aldrig dessa dagar.

dagens låt:

Listen now
I am afraid of everything
When you told me I was special
It was the happiest moment for a long long time

Listen now
I keep forgetting your name
When you laid down on the kitchen floor
It was the happiest moment for a long long time

We seek new seed now
Some revolutionary
And you will never get a hold
We seek and we will find
Reason to stay alive
The price has never been this low

Listen now
I was afraid of everything
Then I straightened my head up
It was the happiest moment for a long long time

We seek new seed now
Some revolutionary
And you will never get a hold
We seek and we will find
Reason to stay alive
The price has never been this low

We seek new seed now
Some revolutionary
And you will never get a hold
We seek and we will find
Reason to stay alive
The price has never been this low

man lutar sig tillbaka på bussen just när det börjar mörkna ute. det enda som gör att ögonblicket inte är helt perfekt är känslan som finns i magen som säger att batteriet på iPoden inte kommer räcka ända hem, men just då är allt fulländat. man ler till och med lite för sig själv och sjunker längre ner i sätet beredd på den dvala som bussen kan erbjuda. så kommer det, bakslaget. bredvid en på sätet kommer en kille man känner igen och sätter sig. mitt emot honom sätter sig hans flickvän och samtidigt som detta sker tar batteriet slut. man trycks upp mot det kalla fönstret med sin alldeles för tunna jacka och all stillsamhet som nyss infann sig är helt borta. det här får man kanske acceptera, okej, det gör jag med. det är lyx att få sitta ensam på ett dubbelsäte, med musik i öronen, hela vägen hem. man har ju fortfarande en fin stund av filosofernade framför sig kan man tänka, men nej, då börjar killen bredvid en prata med sin flickvän och han är så extremt jobbig. han sitter där och trycker i henne att hon är dum i huvudet. drar han ett skämt så skrattar han, drar hon ett skämt förklarar han bara för henne att hennes skämt inte var roligt och så kontrar han med ett eget skämt och skrattar igen. man blir till och med tvungen att stoppa in iPodlurarna i öronen igen för att sålla bort så många av orden som möjligt. resten av hemvägen blir därmed ett långt feministiskt kamptal som spelas upp i öronen repeterandes frasen: "män är djur" ackopanjerat av fraser av hans dumma ord. Det är först på cykeln hem man inser att man tappat kontrollen över sina tankar, att aggressionen snabbt kan få ett grepp om ens hjärna och få en att tänka oklart och helt och hållet ologiskt.

detta hände idag och nu har jag alltså fått en förståelse för hur människor får rasistiska, homofobiska och felfeministiska åsikter. det räcker att en enda människa uppfyller de där små fördomarna man har om en viss grupp människor så spelar det ingen roll hur många bra versioner av människor det finns inom samma grupp, man hakar ändå upp sig på den som är dum. jag har också kommit fram till att botemedlet mot dessa extrema åsikter kan botas med en enkel cykeltur i svensk höstkyla, västkustsk motvind och enbart en träningsoveralljacka. det får vem som helst att vakna upp.

dagens låt: esbjörn svensson trio - goldwrap

jag sa alldeles för mycket saker igår till helt fel människor och det känns inte alls så bra. men nu ska jag dränka min bakfylla i äggost hos mormor och morfar för att det är fars dag. det kommer inte gå bra.

ahaaa, nu fattar jag. här kommer nog bilderna.

klubb svett hela natten, jävligt najs och jävligt gay. jag och sara hade inte riktigt fattat att klubb svett var en gayklubb när vi gav oss av till underjorden men lite oljebrottning på scen och folk som är omöjliga att sätta in ett fack vad gäller kön är ju rätt trevligt.

västtrafik ska dö! jag ska kräva så jävla mycket pengar från dem så de går i konkurs. jag missade min sista buss hem och därmed skulle jag få sova hos sara. när vi stod halv 4 på hållplatsen och inte ville något annat än komma hem och sova kom spårvagnen men DEN KÖRDE FÖRBI! hur kan en spårvagn köra förbi en mitt i natten, det är inte okej. då fick vi börja gå till redbergsplatsen från SKF. himla segt och himla mycket uppför. då hade vi såklart missat sista 17-bussen och fick ta en etta för att sedan gå typ en kvart till. jag hatar att komma hem 5, speciellt när det är kollektivtrafikens fel.

jag vet inte, jag laddade upp bilder men jag vet inte riktigt vart de tog vägen. hoppas de ligger här.

aja, nu har jag en blogg. har hört att man ska ha det.
annars då? känns konstigt att prata med folk i allmänhet, fast det är väl som facebook-statusar antar jag, nu kör vi.

jag började fixa bloggen igår, tänkte att det kunnde vara kul men innan jag blev klar tappade hela mitt hus uppkopplingen till internet. Det kändes som ett illavarslande tecken om att blogg inte var något som var bra för mig och jag bestämde mig för att skita i det hela. idag funderade jag på huruvida den på något sätt kunde vara en hälsorisk och kom fram till att det var en ytterst liten risk så nu finns den.

jag startade ett punkband idag, det var dagens höjdpunkt. jag skrek mig hes och en lärare kom och sa att vi var tvungna att stänga fönstret för det lät ända ner till avenyn, det kändes jävligt punk.

nej, men en presentation kan ju sitta på sin plats såhär första dagen i mitt nya bloggliv kanske.
jag heter marie, är 18 år och lever av, med, i, på, och runt musik. jag pluggar på musik på hvitfeldtska i göteborg och har bara några månder kvar, känns himla najs. jag tycker om att laga mat också, och att dricka kaffe, och att åka buss. jag lägger minst tio timmar i veckan på bussåkande vilket ger extremt mycket tid för viktigt tänkande och oviktigt tänkande. jag har till exempel blivit extremt duktig på att se logiken i olika klockslag, det finns alltid någon slags logik om man plusar och minusar siffrorna med varann och så. i förlängningen innebär det att jag blir grym på fyrsiffriga koder så nämn aldrig någon viktig kod för mig för det kan bli så att jag minns den. det är den lite mer oviktiga delen av busstänkandet. den viktiga delen kanske ni får ta del av någon dag när jag har vant mig vid att skriva offentliga texter. äh, det är ju bara folk som känner mig som kommer läsa här ändå, jag lämnar presentationen. känner du mig inte så kanske du lär känna mig eller nåt.

vi börjar en tradition direkt. dagens låt: massive attack - teardrop

love love is a verb
love is a doing word

så jävla bra sagt.

take care