mosbeck

nu är det snart slut och jag håller på att dö. det är bara fyra dagar kvar att utstå i skolan. eller egentligen är det väl bara två + ett matteprov i och för sig. men hur som helst, det är pest och pina intill sista minut av den här veckan. sen är det en softisvecka kvar och sen är det jul. det har kommit snabbt i år. snabbare än vanligt vill jag inbilla mig men hade jag haft en blogg förra året är jag säker på att det hade stått samma sak där så jag ska inte påstå något sådant.

det är konstigt hur tiden går så fort. jag har kommit fram till att jag alltid längtar 4 år framåt i tiden. det är alltid fyra år kvar till höjdpunkten i mitt liv. den tid jag kommer kalla den bästa när jag är 60 (om jag inte förvandlas till en sån där: vår-bästa-tid-är-nu-människa när jag nått den åldern). jag minns klart och tydligt hur jag som 14-åring drömde om att bli arton och vuxen både på utsidan och insidan och accepteras av dem som var äldre. nu känner jag mig väl lite nöjdare med mitt liv än när jag var fjorton men jag är ändå helt och hållet övertygad om att mitt liv som 22-åring kommer föra med sig extremt mycket mer bra minnen än den här tiden. varför håller jag på så? det kan väl inte vara nyttigt heller? fast framtidshopp ska man väl ha antar jag, men till den grad att jag längtar framåt istället för att ta vara på NU? nej. det är inge bra, det är jag övertygad om.

men tiden går ändå så fort. jag är snart 22. då vet jag hur det är. är jag inte nöjdare då ska jag ändra på mig. jag ger det fyra år. eller åtta. här är dagens låt för tobias lärde mig hur man får in den här.