mosbeck

man lutar sig tillbaka på bussen just när det börjar mörkna ute. det enda som gör att ögonblicket inte är helt perfekt är känslan som finns i magen som säger att batteriet på iPoden inte kommer räcka ända hem, men just då är allt fulländat. man ler till och med lite för sig själv och sjunker längre ner i sätet beredd på den dvala som bussen kan erbjuda. så kommer det, bakslaget. bredvid en på sätet kommer en kille man känner igen och sätter sig. mitt emot honom sätter sig hans flickvän och samtidigt som detta sker tar batteriet slut. man trycks upp mot det kalla fönstret med sin alldeles för tunna jacka och all stillsamhet som nyss infann sig är helt borta. det här får man kanske acceptera, okej, det gör jag med. det är lyx att få sitta ensam på ett dubbelsäte, med musik i öronen, hela vägen hem. man har ju fortfarande en fin stund av filosofernade framför sig kan man tänka, men nej, då börjar killen bredvid en prata med sin flickvän och han är så extremt jobbig. han sitter där och trycker i henne att hon är dum i huvudet. drar han ett skämt så skrattar han, drar hon ett skämt förklarar han bara för henne att hennes skämt inte var roligt och så kontrar han med ett eget skämt och skrattar igen. man blir till och med tvungen att stoppa in iPodlurarna i öronen igen för att sålla bort så många av orden som möjligt. resten av hemvägen blir därmed ett långt feministiskt kamptal som spelas upp i öronen repeterandes frasen: "män är djur" ackopanjerat av fraser av hans dumma ord. Det är först på cykeln hem man inser att man tappat kontrollen över sina tankar, att aggressionen snabbt kan få ett grepp om ens hjärna och få en att tänka oklart och helt och hållet ologiskt.

detta hände idag och nu har jag alltså fått en förståelse för hur människor får rasistiska, homofobiska och felfeministiska åsikter. det räcker att en enda människa uppfyller de där små fördomarna man har om en viss grupp människor så spelar det ingen roll hur många bra versioner av människor det finns inom samma grupp, man hakar ändå upp sig på den som är dum. jag har också kommit fram till att botemedlet mot dessa extrema åsikter kan botas med en enkel cykeltur i svensk höstkyla, västkustsk motvind och enbart en träningsoveralljacka. det får vem som helst att vakna upp.