mosbeck

aja, nu har jag en blogg. har hört att man ska ha det.
annars då? känns konstigt att prata med folk i allmänhet, fast det är väl som facebook-statusar antar jag, nu kör vi.

jag började fixa bloggen igår, tänkte att det kunnde vara kul men innan jag blev klar tappade hela mitt hus uppkopplingen till internet. Det kändes som ett illavarslande tecken om att blogg inte var något som var bra för mig och jag bestämde mig för att skita i det hela. idag funderade jag på huruvida den på något sätt kunde vara en hälsorisk och kom fram till att det var en ytterst liten risk så nu finns den.

jag startade ett punkband idag, det var dagens höjdpunkt. jag skrek mig hes och en lärare kom och sa att vi var tvungna att stänga fönstret för det lät ända ner till avenyn, det kändes jävligt punk.

nej, men en presentation kan ju sitta på sin plats såhär första dagen i mitt nya bloggliv kanske.
jag heter marie, är 18 år och lever av, med, i, på, och runt musik. jag pluggar på musik på hvitfeldtska i göteborg och har bara några månder kvar, känns himla najs. jag tycker om att laga mat också, och att dricka kaffe, och att åka buss. jag lägger minst tio timmar i veckan på bussåkande vilket ger extremt mycket tid för viktigt tänkande och oviktigt tänkande. jag har till exempel blivit extremt duktig på att se logiken i olika klockslag, det finns alltid någon slags logik om man plusar och minusar siffrorna med varann och så. i förlängningen innebär det att jag blir grym på fyrsiffriga koder så nämn aldrig någon viktig kod för mig för det kan bli så att jag minns den. det är den lite mer oviktiga delen av busstänkandet. den viktiga delen kanske ni får ta del av någon dag när jag har vant mig vid att skriva offentliga texter. äh, det är ju bara folk som känner mig som kommer läsa här ändå, jag lämnar presentationen. känner du mig inte så kanske du lär känna mig eller nåt.

vi börjar en tradition direkt. dagens låt: massive attack - teardrop

love love is a verb
love is a doing word

så jävla bra sagt.

take care