när man står och gör spaghetti och tomatsås är det lätt att börja tänka så jag tog tillfället i akt och funderade lite
jag tänkte på hur man egentligen vill bli när man blir äldre. du vet när man är sådär 40-50 och verkligen har slagit sig ner i en enda stil och beter sig tämligen förutsägbart och har landat i någon slags personlighet. vart vill man landa då, när man har sisådär 30 år kvar av livet och under de 30 åren kommer bli sedd som en gammal och möjligtvis vis människa. jag tror annika norlin (hello saferide) kommer bli världens bästa medelålders människa, hon kommer alltid vara intressant på ett vardagligt sätt. man kan också tänka sig att sarah assbring (el perro del mar) blir en rätt ball dam. hon är cool nu och fortsätter hon att se ut som en mystisk gudinna kommer hon alltid vara cool, men hon kommer bli konstig. det är jag säker på. precis som jenny wilson. hon är redan rätt gammal tror jag och hon är ju redan konstig. visst är både jenny och sara jätteintressanta och jag skulle inte tveka en sekund om någon frågade om jag ville byta person med någon av dem, vilket jag antagligen hade gjort om någon frågade om jag ville vara annika för hon är lite vanligare och visar lite fler av sina tråkiga och mänskliga sidor för världen. men hade jag haft lite tomatsåstid att fundera på det hade jag ändå valt att vara annika har jag kommit fram till. jag är hellre en överöppen dam med humor och lite mer basic tankar och utseende än en dam som drar blickarna till sig på gatan och tänker kontroversiella tankar och stänger in sig på biblioteket med sina biblioteksvänner som inte bakar kakor till sina barnbarn mer än om de känner sig retro när de gör det.
Jag har inget emot de damerna, jag vill bara inte bli en själv.
