mosbeck

10 timmar kvar.

nej usch för att flytta härifrån. och usch för att livet som jag känner till det är över. jag trivdes ju.

mycket nu

tappade räkningen på antal sedda top model-avsnitt idag. minst en säsong sammalagt. dör lite. men jag har packat parallellt. ska nog se ett avsnitt till medan jag borstar tänderna sedan låta det vagga mig till sömns.

packa ner sitt liv i lådor. det är surrealistiskt.
idag hade amina packat klart och jag tog bilen till staden för att hämta upp henne och hennes liv, packade in båda dessa i bilen och tog dem ut ur staden till dess nya hem på ön. amina tog tag i sitt liv och packade upp delar av det i nya hemmet. sedan, när man ändå hade bil kunde man ju utnyttja den och åka till akvarellmuseet och se fina utställningen. så känns det att vara vuxen.

imorgon drar alla till folkhögskolorna runt om i landet.
igår sades det hejdå.
idag har alla huvudvärk.

när vi dragit igenom fyra ställen och pustervik slutligen stängde var det dags att gå hem. vi hade en halv bag-in-box kvar och det kändes ju dumt när alla ändå skulle åka härifrån. den kunde lika gärna ta slut tänkte vi så vi styrde stegen mot sara och kom hem glada och tämligen pigga. så hällde vi upp varsitt glas vin och satte oss på rad på sängen. där sjönk vi ihop och deckade på rad sara, felle, viktor och jag. kollektiv deckning rekommenderas.

bra dag

vakna hos anna

lösa in skatteåterbäringen

baka muffins hos felle

fira återbäringen med beach house- och nationalskiva

dricka kaffe på bengans

baka tunnbröd i stora ugnen

bada i varm pool med kusin

lyssna på skivorna

punkt

.

way out west är borta, några dagar till är borta, tiden går fort, vi dricker för mycket öl, det är ett bra sätt att ses utan att bli trötta på varann, det är dåligt, snart åker alla, det är dåligt, snart åker jag, det är nog bra.

jag cyklade förbi en katt häromdagen och tänkte på hur liten den var. mina cykeldäck måste varit som två stora pariserhjul som kom rullande förbi, och katten blev inte ens lite rädd. katter är mycket coolare än människor. alla människor hade blivit rädda för rullande pariserhjul.

i övrigt har jag inte tänkt på så mycket alls. mer än det gamla vanliga, det där man alltid tänker på som man kanske borde sluta tänka på men man har ju inget bättre för sig så man fortsätter tänka på det. annars skulle man behöva komma på något nytt att tänka på och det känns lite kämpigt.

idag plockade vi svamp och lagade till en fin kantarellrisotto min bror björn och jag. det blev så gott så jag dog.



idyllen är så töntig men så himla fin.

enligt statistiken var typ alla mina läsare på way out west. alla utom typ annie.

igår var jag almost famous när mitt ansikte sköts upp på storbilden under applåderna till josé gonzalez på götaplatsen. typ five seconds of fame. då har jag bara 14 minuter och 55 sekunder kvar alltså. men jag vet inte, jag uppskattade det inte så mycket så det kan  väl lika gärna kvitta.

idag var felle lite sjuk. så låg hon på sin chäslong ( försöker inte ens stava det. det måste väl vara okej att inte kunna skriva det) och sov gott. då tänkte jag och amina att det kunde vara kul att väcka henne med trumpeten. hon blev rosenrasande och skällde aktivt i några sekunder innan hon lade sig mot kudden igen och sov. jag och amina smög lätt skamsna ut och åkte hem. några timmar senare kom ett sms där felicia förklarade att hon hade ett svagt minne av att hon skällt på någon av oss och hon bad så mycket om ursäkt. det var det väl vi som skulle göra egentligen. hon är bra hur som helst.

dricker kaffe, lyssnar på hunt, tänker att jag borde blogga och skriva att hunt spelar imorgon klockan 14 i bältesspännarparken för alla de miljoner människor som läser min blogg. det kommer bli typ hur bra som helst. sen tänker jag också att jag borde köpa fotriktiga skor till på fredag. way out west-programmen är helt vansinnigt den dagen. man kommer i läget då man bör prioritera hela tiden men det går inte att prioritera, det blir dödläge. jag kommer stå i mitten av festivalområdet och försöka få ett sammanhang i allt samtidigt.

en helg. fick semester, åkte ut med husvagn, hade det bra, kom hem, åkte till stad, drack lite öl, åkte till långedrag, badade i pool, hoppade från tak, träffade folk jag inte sett på ett tag, drack öl, pratade, åkte till konstepidemin, fick ont i huvudet, tyckte att det var lamt, satt på marken och såg folk cirkulera runt mig, gick till tranceklubb, pallade inte, ville kunna flyga hem, gick till amina, bäddade, åt lite macka, pratade lite, somnade, vaknade och tittade på bilder från 70-talet där aminas mamma åkte runt i en folkabuss och gjorde sånt som man hoppas man själv hade gjort om man levt på 70-talet, åt en bakad potatis, gick runt, hyrde film, somnade till film, vaknade, satt i felles soffa, åkte hem och såg en sån där otroligt fin människa som inte flyttar sig när en alkoholiserade illaluktande mannen kommer på bussen och börjar prata för sig själv utan istället flyttar över till hans säte och pratar och resonerar lite med honom, fascineras.

det var den helgen. den var bra.



nu dricker jag kaffe och har det gott, just som en semester ska vara.

jag tänkte att en guldfisk i en rund skål skulle man nog köpa nu när man ska bo själv. så läste jag ett forum och någon skrev:

usch jag hatar guldfiskar.alla jag har haft har efter ett tag kommit in i puberteten, fått horn och blivit konstiga och tillsut vänt sig upp och ner och dött
dom blir väldigt tjocka också

en tjock fisk med horn? jag börjar tveka.

åkte med pappa till återvinnigsstationen och pantade burkar från midsommar. det var en lönsam fest. när vi åkte hem mötte vi bygdens storbonde och stannade och pratade lite. han stod och väntade på veterinären och jag anade att långa plasthandsken skulle fram och jag hade rätt. därför stannade jag kvar och tittade på det läskiga man brukar se på tv när de gräver långt in i djur för att kolla olika saker med ungarna. idag skulle de se om korna över huvud taget var dräktiga. det gjorde man tydligen genom att gå in i ändtarmen och därifrån känna på kossans livmoder och se om den var vattenfylld. var den det var det en kalv. så visste ni det. det var spännande att se i varje fall. solen sken och jag stod i högt gräs och slog flugor på benen. kändes som sommar.

idag köpte jag en ganska tråkig skjorta som jag ska lämna tillbaka. så köpte jag jordgubbar också och dem glömde jag i kylen på jobbet så jag hoppas någon äter upp dem annars är de ovärda. jag skulle inte köpt något idag, det var inte meningen.

det bästa är när man blir vän med någon på facebook och upptäcker att personen har bra listor på spotify. bra vänner.

jag blir så glad varje gång jag ser genvägarna till boplats, kollektiv24 och blocket här på mitt internet. jag behöver inte bry mig om dem längre. jag behöver inte skriva en gång till att jag är en trevlig nittonåring som ska flytta till lund i höst och söker lägenhet och sedan vänta och inte få svar. jag har köpt en plastblomma till toaletten till och med. det är två vitlökar i den. det är den konstigaste blomstersammasättning jag sett men jag tror den kommer bli fin på min framtida toalett. nu ska jag ta hand om kropp och själ och gå och sova och ta sällskap med en god bok. det är livet som det bör levas.

jag stod och skulle fixa lite kvällsmat i köket. spotify var på och dancing on my own drog igång. jag kände draget som vanligt så jag började dansa. mitt i dansen när jag stod med armarna i vädret, mimade som satan och hade feeling till tusen tittade jag utmanande ut genom fönstret med sug i blicken som för att möta publikkens jubel på det coola kalla sättet. då mötte jag sommargästens blick från trappan utanför och han trodde nog jag försökte se snygg ut för honom (han är 60 och här med sin fru. de reser sig inte från trappan där de sitter och kedjeröker. alltså kedjeröker på riktigt. det är så att de tänder cigarett nummer 34 på glöden av cigarett nummer 33 osv). det är vid sådana tillfällen fönster känns rätt lama för jag kunde inte förklara på något sätt. i så fall hade jag behövt gå ut på trappan, hälsa på gästen, förklara att jag dansade för mig själv inte för honom och sedan gå tillbaka in och känna den krystade stämningen rinna genom kroppen och sakta fylla den och så skulle jag drunkna i den krystade känslan. ovärt. istället lämnar jag vår relation vid det ohälsade stadiet och låtsas att jag är en tjej som njuter av att dansa för 60-åringa män på kvällen bara för att känna spänningen. känns inte krystat alls, bara lite underligt.

i övrigt. mycket. men väldigt lite också. felle har fått jobb. plötsligt är hon inte tillgänglig konstant, det känns lite tråkigt. fast hon tjänar pengar så hon kan komma till lund, det känns lite bra. jag brukar alltid gå i takt när jag går hem från bussen. takt till musiken i iPoden alltså. idag gick jag i tre mot två. jag tror jag börjar sakna hvitfeldtska eller något. men hur kan det få för sig att visa sig i form av gång i tre mot två? det var ju inte det roligaste man lärde sig riktigt. fast när jag tänker efter så saknar jag det nog inte. helt ärligt. jag har inte känt någon saknad alls än. det var på tiden att det tog slut.




ny lek: vart hör klottret hemma?