mosbeck

efter sånt som hände idag får man se till att tänka på saker från många olika synvinklar, inte bara svälja saker med hull och hår utan reflektera länge och på ett positivt sätt. jennys kompis frågar:

- men hur är det? är du eller jenny äldst?
- hah, jo, jenny är ju äldst alltså. 12 år äldre. jag är bara 18 alltså.
- jaha, okej, oj.

först tänker man:
just det, jag ska klippa mig imorgon, jag har nog mesig frisyr.
vad har jag på mig?
på riktigt, tror han jag är 32 år?
sen tänker man: aaaaaaaaaaa

sen sansar man sig och det är här man börjar se det från andra synvinklar. min första tanke då var:
okej, han visste bara mitt namn innan han såg mig och visst tror man att en marie är äldre än en jenny. han var nog förvirrad.
sen går jag över till det mer aggressiva perspektivet:
jag kommer i kontakt med alldeles för många människor runt 30 som genomgår en kris och inte alls har något perspektiv och klassar sig själva som del av en helt annan åldersgrupp än de egentligen tillhör och därför ser mig som jämngammal. så ger de mig en jävla kris istället.

fast nu har även det perspektivet försvunnit och jag blir mest bara ledsen. så jag åkte och köpte godis och mötte några på statiol så då hängde jag där i en timma med 93:or för att känna tristessen smyga sig på och nu åka hem till tv:n när godiset redan är slut och begrava mig i totaltristess. känns behövligt.

jag ska bli emo. då tvekar ingen på om man är 18 eller 32. så får det bli.

maud lindström - fröken normal