mosbeck

jag har sett alldeles för mycket film idag. mitt öra är ömt för det har pressats mellan min skalle och ett soffarmstöd alldeles för länge. nyår var bra och spenderades hos maia med lagom mycket vänner och lite för mycket alkohol, men det var ju nyår så vafan. jag vaknade hos sara tillsammans med många andra som missat sina sista nattbussar och efter att ha tagit mig hem vid tretiden avslutade jag nyårsturnéen med att genomföra årets första fall på stenhård is fem meter ifrån dörren. detta är bidragande orsak till att jag legat hela dagen också för allt annat gör ont. jag hade glömt hur hård is egentligen är.

nu spelas london calling på tv i billy elliot. det måste bli dagens låt för den är himla bra, dessutom har jag inte hört någon annan låt, mer än harry potter-jinglen. för alla er som såg kalle och chokladfabriken kan jag meddela att jag genomskådat författaren. willy wonka är ingen fiktiv karaktär, han har funnits. willy wonka är andy warhol! han är konstig och inkapabel att föra ett normalt samtal, han rör sig konstigt, han har en factory. boken kom ut 1964, mitt under andy warhols sprudlande karriär. ja, det var mest det jag ville förmedla. det är sådana tankar jag lagt energi på idag.

nu kanske någon tänker "nämen, harry potter och kalle oh chokladfabriken gick ju samtidigt, hur gick det där till?". då ska jag förklara det genom att klaga på tv3:s idiotiskt långa reklampauser. jag tror jag såg typ hälften av kalle och chokladfabriken bara på pausstunderna. det är inte okej. tacka vet jag svt.