mosbeck

visst har vi haft så mycket sceniskt musikprojekt att man velat spy på det, men öl har vi hunnit dricka. mer än vanligt. det var bara för det var förbjudet. då känns det så tillfredsställande. checka felles finger, det är omänskligt.

kollektivet en natt. inget är som räkost och te efter några öl och en taxifärd som spontant fick sättas i verket efter att bussarna slutat gå. jag hittade självutlösaren efter fem år med min kamera.

sista dagen pallar man inte mer. man lägger sig under rekvisita-dunbolstren och hoppas att publiken glömmer komma.

vidar. och felicia men framför allt vidar.

sen var det ölen. den slutgiltiga. den som alla var med på och som nog ballade ur. tror jag.

sen var det dagen efter.
nu var det slut.
klockan är 00.00.