mosbeck

dagen en aning ostabil. för det mesta befann jag mig på ett monotont stadie där jag var ganska dålig på att ge respons på folks tilltal. efter ensemble och halva profilgruppslektionen (som är 3 timmar eget ansvar och idag var utan några som helst ambitioner och dessutom utan kaka till fikat) gav jag och amina upp och begav oss till vilorummet där vi skulle sova men där vi hade ett sånt där samtal som man har ibland där samtalsämnena aldrig tar slut och man hela tiden har för mycket saker att säga så man glömmer hälften men allt är ändå viktigt och när man senare går därifrån känner man sig lite starkare. det var viktigt, och inte monotont. sen gick vi ut i den monotona världen igen och det hade börjat regna. nu ska det frysa på så kommer säkert kollektivtrafiken vara en enda röra imorgon. jag ser ljust på framtiden. på bussen hem satt en klasskompis och satte till ett extra tvär- på allt han sa. det var en liten krydda på tillvaron. vad är tvärböjd?