mosbeck

jag tog en halvfarlig promenad och gjorde halvfarliga saker. promenaden i sig var halvfarlig eftersom den ägde rum sen kväll, på gränsen till natt och jag saknade mobiltelefon. en risk redan där. för att sedan pumpa på med adrenalin avvek jag från trottoaren och gick genom det höga gräset på platsen där jag en gång sett en orm. strax därpå gick jag upp på farliga stället under bron där alla coola satt när man var liten och för att toppa med det bästa så satte jag mig på kyrkogården när klockan slog tolv. i princip hela promenadens tankeverksamhet gick åt till att försöka utreda varför jag gjorde som jag gjorde och jag kom inte fram till någonting. jag minns att jag läste en bok en gång som hette "jag tycker om att gå på farliga ställen" och jag minns inte hur den var, så jag kanske  borde läsa den igen.


allting är hej då. hejdå klassen, hejdå skolan, hejdå göteborg snart, hejdå livet som jag hittills känt till det, hejdå jag själv som jag hittills känt till mig själv, hej då maya som åker tillbaka till kalifornien om en vecka. det är dåligt att ha vänner som bor på andra sidan jorden eller vad kalifornien nu blir. det så långt mellan mötena. vi hade en fin kväll idag i varje fall. badade i havet, tittade på havet och luktade på luften. sedan klippte jag hennes hår och följde henne hem för att sedan krama hejdå. sedan tog jag den halvfarliga promenaden för att försöka samla mina tankar, men det gick dåligt tror jag.