mosbeck

dagens värda:

pick-nick vid näckrosdammen. länge.

när joel skulle komplettera den okänsliga baldateförfrågan som kom sist och tog min hand, kysste den, frågade om jag ville gå på balen med honom och släppte sedan handen och lämnade ett armband där. det var värt och jag tackade ja än en gång och bar sedan stolt på det rostiga armbandet som han hittat på skolgården.

när kalle hade bilen och skippade ölen och körde hem efter att sista bussen gått och mest värt av allt: att vi stannade och tog en cheeseburgare på drive-in.

minst värt:
en 2,5 timmar lång vårkonsert. jag tänkte ändå att jag skulle vilja gråta efteråt för det skulle vara rätt men vem vill gråta för en tråkig konsert? sen höll jag på att börja gråta för att jag inte hade känt för att gråta för det är ju också lite tråkigt. men det gjorde jag inte det heller.

sov gott.