mosbeck

vi har prov sista lektionen i skolan. så drygt. men det är imorgon. imorgon tar alltså min skola slut. helt vansinnigt. jag känner mig totalt förvirrad. går runt som i en dimma och har svårt att planera och komma ihåg och ibland gråter jag och ibland skriker jag av glädje. fast jag är ju glad, absolut mer glad än ledsen, men jag måste bli lite ledsen också. hade jag inte tänkt mig att flytta nästa år hade det varit ganska lugnt men nu är jag ju rädd. jag måste sluta skriva jag. fast en blogg ska väl handla om mig eller något. vettefasen. jag borde skriva om saker som händer runt omkring istället, om andra människor. som tanten idag som satt i sin rullstol och liksom gick med benen för att ta sig framåt. man trodde verkligen att hon var snurrig och inte kom upp på trottoaren så vi fick fråga om hon behövde hjälp men hon tränade bara sa hon med ett stort leende. så hon vandrade upp och ner för sluttningen sittande i sin rullstol. så log hon ännu större och önskade oss lycka till med kvällen. jag kanske borde prata mer om sådana som henne. eller så borde jag inte det, jag vet inte. kanske borde jag mest fortsätta resonera med mig själv.