the boy done wrong again
idag var lund som en frisyr den dagen man ska klippa av den - du vet bättre än den varit någonsin och man börjar tveka. precis den känslan fick jag när jag gick på gatan förbi ÖGs alldeles för en stund sen. där inne i lundagård bland de mysiga låga husen kom ingen vind åt så jag förstod ännu inte att världen inte alls var mysig egentligen. men just då var min jacka tillräckligt varm, gatlyktorna lagom starka och kullerstenarna inte alls snubbelvänliga som de brukar vara. det var bara fint och harmoniskt och iPoden satte så passande soundtrack. dessutom hade jag just varit på drag-teater (vad hände där lund? well done) och livet kändes fint (not till jenny: en av dem var han mange karlsson som vi såg på house of win-win en gång). den här veckan har varit så mycket drag-debatt att jag dör. hur är det egentligen om en kvinna är dragqueen på precis samma sätt som en man vanligen är. klär hon då ut sig till en man som klär ut sig till en kvinna eller klär hon bara ut sig till en annan sorts kvinna och dragar inte alls? jag ska fundera vidare. men jag anser nog att hon dragar som en man som klär ut sig till kvinna.
hur som helst, hur bra frisyren än känns brukar jag klippa av den ändå och så brukar jag bli nöjd efter någon vecka med det nya. precis så ska det bli med flytten till malmö med. inte för att jag nog kommer ångra mig första veckan, men jag kommer nog snabbt sluta sakna lund tror jag.
jag gick ensam på teatern för alla andra var så himla besatta av tentan, vilket jag kanske också borde vara, men jag vägrar. det kommer gå bra. man måste inte sitta hela dagarna, det har jag bestämt mig för. hur som helst, det där med att gå ensam på kulturevenemang; det är en speciell känsla. det är alltid lite jobbigare att ge sig iväg och göra det, men väl där känner man sig ganska ball tycker jag. alla andra står i klungor och själv står man där, säkerligen inte direkt uppmärksammad av någon, men känner sig utstirrad för att det är en ovan situation och då kan man passa på att låtsas att man är en jättemystisk människa som är lite svår att nå. det är nog någon slags försvarsmekanism från mig för att jag inte ska känna mig liten och svag och ensam. jag tycker det är kul i varje fall.
hur som helst, hur bra frisyren än känns brukar jag klippa av den ändå och så brukar jag bli nöjd efter någon vecka med det nya. precis så ska det bli med flytten till malmö med. inte för att jag nog kommer ångra mig första veckan, men jag kommer nog snabbt sluta sakna lund tror jag.
jag gick ensam på teatern för alla andra var så himla besatta av tentan, vilket jag kanske också borde vara, men jag vägrar. det kommer gå bra. man måste inte sitta hela dagarna, det har jag bestämt mig för. hur som helst, det där med att gå ensam på kulturevenemang; det är en speciell känsla. det är alltid lite jobbigare att ge sig iväg och göra det, men väl där känner man sig ganska ball tycker jag. alla andra står i klungor och själv står man där, säkerligen inte direkt uppmärksammad av någon, men känner sig utstirrad för att det är en ovan situation och då kan man passa på att låtsas att man är en jättemystisk människa som är lite svår att nå. det är nog någon slags försvarsmekanism från mig för att jag inte ska känna mig liten och svag och ensam. jag tycker det är kul i varje fall.
Kommentarer
Trackback
