mosbeck

jag har inga kläder. jag kan inte sminka mig. jag kommer gå vilse i hammarkullen. jag kommer dö. jag vill inte gå hemifrån.

så känns det

såhär kommer det bli

jag kommer ta på mig lama kläder som jag inte trivs i. jag kommer komma på efter en stund att sminket blir bättre om jag bättrar på det vilket det inte blir. jag kommer gå vilse i hammarkullen och frysa röven av mig utan att dö. jag kommer gå hemifrån med dålig inställning.







topp tre av årtiondets svenska låtar enligt p3-lyssnare:

3. Lars W och miss li - om du lämnade mig nu
2. Kent - den som börjar med vissel och där de säger "vi blev som dom andra". kan vara så den heter.
1. Håkan - känn ingen sorg för mig göteborg.

himla tippat.

det här året har varit allt. på riktigt. jag minns inte vad som hände innan 2009. nästa år kommer bli mer. om ett år kommer jag inte minnas vad som hände 2009 och 2010 kommer vara allt. det är nog så det funkar. fast nu tvivlar jag, för 2009 har ju ändå varit ALLT. allt utom det som kommer vara 2010.


ett år. jag var rosig
och glad

jag tycker inte om vintern. inte alls. folk pratar om det mysiga knarret i snön men jag får rysninger. sånna rysningar som andra får av gnisslet som uppkommer av en kniv mot en tallrik ibland eller av två frigolitbitar som gnids mot varann. jätteläskigt. dessutom trodde jag att jag skulle bli förlamad för resten av livet idag när jag gick hem från bussen och frös så mycket att jag inte ens kunde tänka. dessutom regnar det ju mestadels i göteborg. vintern är bara jobbig. jag köpte i varje fall två stora tröjor idag föra tt hylla vintern. efter kaffe med johan på kronhusbodarna gick vi till åhlens herravdelning för att hitta kläder till honom men han gick därifrån tomhänt och jag hade två mellandagsrea-fynd med mig istället. kändes bra.

jag visslar hela tiden. det är skitjobbigt. om jag inte slutar snart skaffar jag öronproppar.

har man ett sju timmar långt l-word-maraton blir det liksom aldrig riktigt att man vaknar så jag sover fortfarande och det planerar jag att fortsätta med tills jag går och lägger mig.

för övrigt är jag lite trött på allt. några dagar innan jul var jag sprudlande glad utan anledning, jag tror att det var för att jag var så övertygad om att det kommande decenniet skulle bli rejält mycket bättre än det som snart är över. det är jag fortfarande övertygad om men den där glädjen försvann lika fort som den kom och ersattes med en sån där lov-mellankoli som kan infinna sig ibland. det är den sortens mellankoli som kommer när man vill vara överallt men inte har möjlighet att vara överallt och samtidigt bara vill sitta hemma och stirra i väggen för det får man aldrig tid till annars. när det dessutom är torka på förslag till nyår känner man lite för att ta den kvällen till vara och bara stirra in i en vägg men inser att det inte riktigt är socialt accepterat. speciellt inte när man förväntar sig ett sjuhelvetes bra decennie. då förväntas man inleda det sjuhelvetes bra.

äsch, nu är det dags att sova vidare i sängen så jag ska avsluta chatten med johan där vi klagar över våra torftiga kärleksliv (vilket kan vara en bidragande orsak till att detta inlägg plötsligt antog en mellankolisk melodi, vilket inte alls var tanken) och istället bestämma en tid för kaffe imorgon där vi kan fortsätta klaga.

god natt

dagens: ztv nattmix

att rensa systers avlopp kan vara riktigt roligt. kan rekommenderas.
att stå på ett öde hjalmar branting i en busskur som luktar hasch med tre påverkade killar är inte lika roligt. inte att rekommendera. när bussen sedan visar sig vara 10 minuter sen känns det ännu sämre även om det slutligen kommer en man i lajvarutstyrsel och ställer sig vid busskuren och sprider någon slags trygghet. när bussen dyker upp är den helt fylld av medelålders män i hockeytröjor som frusit sig  igenom någon viktig match och som dessutom gör att man får ståplats i tjugo minuter. då blir man trött istället och är glad att pappa kommer och hämtar vid bussen. att ha en förälder som hämtar vid bussen när klockan är sent och det är bajshalt på vägen är att rekommendera.

dagens: med ögon känsliga för grönt - nina ramsby och martin hederos

Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och händer känsliga för allt som är skönt.

nattens låt: olle ljungström - nåt för dem som väntar

för jag har suttit och varit kreativ och fått till en hel låt faktiskt med text, melodi, vers, refräng och form. det har nog aldrig hänt förr, inte på en timma i varje fall. jag upptäckte under resans gång att jag mer än gärna låtit som olle ljungström. det är my new style istället för pretto-singersongwrighter-stylen som man satsat på ett tag men som bara resulterat i att man tycker att man är dålig.

nu är det redan annandagen och familjemedlemmarna har återvänt till sina egna små tillhåll där de hör hemma. jag har också återvänt hem hit efter att ha haft en lång juldag i staden. den slutade hos amina med någon timma eller två i gungstolarna som vanligt. alltid bästa avslutet. timmarna innan spenderades någonstans på någon svartklubb dit alla jävligt indie människor hittat. man fick lust att steloperera de flestas poser så de slapp hålla så stenhårt på dem hela tiden. det är helt vansinnigt hur man iakttar människorna på de där klubbarna, och nästan ännu värre hur iakttagen man känner sig hela tiden. när man sedan sätter sig ner en stund och reflekterar finner man att det inte finns en enda människa i lokalen som är överviktig, inte ens i närheten. då börjar man må lite illa av hela fixeringen och tar en öl till så man slutar tänka på det. så har man kul istället och njuter av att titta på dessa vackra människor som man omges av.

ikväll fick klubblivet hålla sig borta och jag körde oldschool pulkaåkning med vännerna här hemma. det är motsatsen till gårdagen och det är underbart fritt och jag började spontansjunga på feel-good-låtar hela tiden.

dagens: just like a woman - bob dylan

nu är det mitt i natten och julafton är slut. dessutom är min statistik nere på noll eftersom jenny är hemma och uppenbarligen tycker att hon får tillräckligt av mig och inte behöver läsa. den där tredje personen som brukar gå in och titta, om det nu är samma eller är olika, har hållit sig borta också. så detta skriver jag mest för att jenny ska se det sen när hon lämnat jörlanda så hon får se hur uppskattad hon är. dock inget krav på att hon måste fortsätta läsa för att jag ser henne i statistiken.

god jul för övrigt. min familj är så himla bra, bara så ni vet allesammans.

jag tycker om att rita när jag slipper vara duktig på det. när jag ritar med kol kan jag inte göra det fint på något sätt så då tycker jag om det som bäst. att min kamera är lika gammal som min konfirmation, alltså typ 5 år, gör ju bilden snäppet värre här.

dagens krydda på livet: ändra språk på facebook från svenska till english (upside down).

när jag gick hem snöade det sådär stillsamt som det kan göra ibland. det var sen söndagkväll och göteborgs gator blir inte tystare än just då, speciellt när snön lägger sig som ett bomullstäcke över asfalten och får allas muskler att spänna av. just då kändes allt väldigt fint. jag hade dessutom just fått ett plåster av johan att täcka skoskavet med. inget störde alltså min frid. nu ska jag lägga mig under mitt bomullstäcke och spänna av musklerna för imorgon är det jobb igen och palla det.






dagens: hey you - pink floyd

vi hade skolavslutning och var glada jullovsinnehavare klockan 10. då trotsade vi kylan och gick ner till musikhjälpen. felicia skulle dit för att se på timbuktu och jag ville se christer och självklart var ametist den enda som var vaken när vi kom dit. vi stannade i två minuter eller nåt och flydde sedan in på olika spårvagnar. det är så vansinnigt kallt. varje gång det kommer en vindpust går den in i benmärgen och jag tror att jag ska falla död till marken, på riktigt. idag fick jag dessutom för mig att ta på mig leggingns också för att vara lite uppklädd på avslutningen.  dum i huvudet. nu sitter jag istället här hemma i min varma soffa, kokar kaffe och tittar på musikhjälpen (där nu ametist sover och de andra två är vakna)

dagens: jenny wilson - wooden chair
läste igår gp:s lista över årets skivor och fann förvånat jenny wilson överst och kände hur jag som av ren reflex förde armbågen mot midjan och knöt näven i en segergest. denna reflex var så förvånande att jag blev lite gladare hela morgonen.

(nu har jag suttit här och skrivit så kaffevattnet har kallnat så jag måste värma det igen. fail)

såg just det vansinnigaste på länge på tv. jag råkade slå på eurosport och gjorde mig omedelbart beredd att byta igen för det brukar inte intressera mig alls, men innan jag bytte hann jag se en man vara fastsatt med handboja i en boxningsring och bli slagen om och om igen med en batong. jag såg alltså till att hitta tillbaks till kanalen igen för att se vad som verkligen pågick. då var det alltså wrestling. alla andra kanske har sett sånt men jag blev helt paff. det var ren misshandel utan regler med stor publik och engagerade kommentatorer. mannen som slog med batong fick egentligen inte vara där lät det som men han stod kvar och slog länge. man fick heller inte slå ner domaren men det gjordes gång på gång. de upprepade namnet på mannen i handbojan om och om igen och jag lade ihop ett och ett. namnet var hogan, han var en himla biff och verkade vara veteran. det var alltså töntiga hulk-hogan från "hogan knows best" i mtv. konstig kille. så, om du vill se fyra testosteronproppade jättemän springa runt och slåss och kedja fast varann kan du ju titta på eurosport ibland. jag funderar på att börja gymma och satsa på en karriär där, det verkade dock som en sport enbart avsedd för män.

testosteron

idag har jag byggt in en av mina låtar i husväggen. vi renoverar på övervåningen så innan pappa spikade igen en grej lade vi dit ett notblad med nattens produktion som någon kanske hittar någon gång, eller så gör ingen det. huvudsaken är att den är jävligt dyr om jag blir berömd och någon hittar den efter min död..



checka gamla lady gaga!

nu är det över. jag fick antagligen till ett fint ig på matteprovet i morse men det är över och man kan börja leva utan pressen igen. nu fokuserar jag på konserten på tisdag som är mycket större än jag kan tänka mig. kommer typ 800 pers har jag hört. palla stå och spela xylofon för alla dem! men det ska bli kul. jättekul faktiskt.

för övrigt luktar allt vörtbröd denna period för jag jobbar på bargeriet med att packa och sälja. lukten kryper sig in i kläderna och huden så man blir inte av med den. himla äckligt. men värt, man tjänar ju pengar.

dagens konversation:
det var en gammal klasskompis från mellanstadiet som jag inte pratat med på något år. hans första fråga:

- du gick nån sån där linje som man inte får jobb efter att ha gått va?

- eeeh, nja. jag går ju estet.

- aa, precis.

blir så irriterad. jag kommer ju inte automatiskt bli en höginkomsttagare som sitter vid skrivbord och gör nyttiga saker för världens tekniska utveckling men betyder det att jag inte kommer få något jobb? jag kommer säkerligen sitta där med en kommunal anställning när jag är klar och jag kommer inte ha råd att bo i största huset men det offrar jag gärna för att få tre år utbildning i musik vilket kommer berika mitt liv betydligt mer än hans meriter och pengar. eller så blir jag stjärna och rik.....

jag har bara 200 mattetal kvar inför provet på fredag och det känns inte oöverkomligt för fem öre. jag har ändå i mitt planerande huvud avsatt de resterande tre kvällarna (denna medräknad) till att just studera matte utifall att det skulle behövas. dock ser jag till att distrahera mig så mycket som möjligt. jag ser till att aldrig vara hungrig och helst fixa till något litet extra som kräver lite arbete varje gång jag går till köket. jag ser till att vara tvungen att se på kobra för att ha möjlighet att tänka ut bröllopstalet till när amina och erlend gifter sig. jag ser också till att komma till insikt om att att det var imorgon jag skulle ha med kaka till profilgruppen och ställer mig alltså och gör en mjuk pepparkaka. för att komma till sak ser jag till att inte plugga matte och inbilla mig att annat är viktigare. jag ser också till att fixa mig ett satans g i en hundrapoängskurs som kommer dra ner mitt medelbetyg så jag bara får 2000 istället för 4000 i stipendie när jag tar studenten.



jag har,ända sedan antony and the johnsons släppte sin senaste skiva, frustrerats över att jag avskyr spår nummer två: epilepsy is dancing. det funkar ju inte att the best man ever släpper en skiva och det finns en låt man helt enkelt tycker jätteilla om. nu äntligen har jag kommit på varför. det är för att jag har kommit på att den är hur bra som helst! musik fungerar så på mig. musik som jag tycker om tycker jag om direkt och så släpper jag den inom ett år eller så. musik som påverkar mig och som jag kommer ihåg mycket längre är den jag avskyr först. så var fallet med både håkan hellström och the knife när mina bröder kom hemdragandes med de skivorna. jag gick ifrån köket om de var på. och se nu, vilka är två av de första jag nämner när folk frågar om min musiksmak? jo, the knife och håkan hellström. alltså har jag nu invigt epilepsy is dancing i min life-long-play-list och idag gör jag den även till dagens låt.


Cut me in quadrants
Leave me in the corner

nu är det snart slut och jag håller på att dö. det är bara fyra dagar kvar att utstå i skolan. eller egentligen är det väl bara två + ett matteprov i och för sig. men hur som helst, det är pest och pina intill sista minut av den här veckan. sen är det en softisvecka kvar och sen är det jul. det har kommit snabbt i år. snabbare än vanligt vill jag inbilla mig men hade jag haft en blogg förra året är jag säker på att det hade stått samma sak där så jag ska inte påstå något sådant.

det är konstigt hur tiden går så fort. jag har kommit fram till att jag alltid längtar 4 år framåt i tiden. det är alltid fyra år kvar till höjdpunkten i mitt liv. den tid jag kommer kalla den bästa när jag är 60 (om jag inte förvandlas till en sån där: vår-bästa-tid-är-nu-människa när jag nått den åldern). jag minns klart och tydligt hur jag som 14-åring drömde om att bli arton och vuxen både på utsidan och insidan och accepteras av dem som var äldre. nu känner jag mig väl lite nöjdare med mitt liv än när jag var fjorton men jag är ändå helt och hållet övertygad om att mitt liv som 22-åring kommer föra med sig extremt mycket mer bra minnen än den här tiden. varför håller jag på så? det kan väl inte vara nyttigt heller? fast framtidshopp ska man väl ha antar jag, men till den grad att jag längtar framåt istället för att ta vara på NU? nej. det är inge bra, det är jag övertygad om.

men tiden går ändå så fort. jag är snart 22. då vet jag hur det är. är jag inte nöjdare då ska jag ändra på mig. jag ger det fyra år. eller åtta. här är dagens låt för tobias lärde mig hur man får in den här.

saras köksbord klockan 2 i natt. vi åkte alltså fem vänner och studerade historia mellan 11 och 2 en fredagkväll och lyckades. jävligt konstigt, men oh så praktiskt. hela dagen spenderades i varberg för att sjunga messias för hallänningarna men de kunde nog klarat sig bra utan det för det gick så extremt dåligt. hvitfeldtska har aldrig varit sämre.



när vi pausade studerandet lite tog jag och viktor en fotosession medan de andra stod på utsidan. jazz-viktor med jazz-fokus.



för övrigt bakar vi en del nu innan jul. i dagarna tre för att vara exakt. det är himla najs och så luktar det väldans gott också.

håll tillgodo. snart ska jag börja skriva något viktigt jag tänkt på.

dagens: jenny wilson - like a fading rainbow

tittar på "jag ska bli stjärna" och en pappa säger:

- om vi har som mål att han ska bli bra måste vi satsa såhär tidigt.

dum i huvudet.

jag gick in på biblioteket idag för att låna en bok. jag planerade nämligen att sluta sova på bussen och läsa istället. jag tänkte att det kanske kunde föra med sig både bättre sömn på natten och ge mig en massa bra kunskap. jag lånade en bok av karin boye, minns inte vad den hette, för att lära känna den där boye lite mer. jag brukade ju sätta mig och ta en kopp kaffe och en bulle bredvid hennes staty när jag var yngre och filosofera lite med henne. jag har saknat henne lite sen jag slutade göra det, därför tänkte jag ta en reunion genom att läsa en bok. jag satte mig dock på bussen och hann inte slå upp boken förrän jag sov. jag har därför tänkt om och planerar att börja sova på natten först och sedan ta tag i det där med böckerna. jag längtar till den dag då jag lyckas för egentligen tycker jag ju om att läsa.

dagens blir: egentligen micachu - golden phone igen för jag fick sån himla feeling på trummorna idag på ensemblen, men den är redan tagen om jag inte minns fel så idag blir det beatles - i'm only sleeping

Please don't wake me, no
don't shake me
Leave me where I am
I'm only sleeping

Everybody seems to think I'm lazy
I don't mind, I think they're crazy
Running everywhere at such a speed
Till they find, there's no need

hörrni. se till att läsa någon riktigt extrem feministbok innan  ni skaffar barn. era barn kommer bli så mycket bättre då och de kommer stå i första ledet i den nya lite mer jämställda generationen. eller ta en kurs i genus kanske, det är nog ännu bättre. gör någon i varje fall.

det var bara det jag tänkte säga.

jag är så trött på skolan så jag läser feministböcker istället för att plugga. det är extremt mycket mer intressant och jag kommer bli odräglig att diskutera med känner jag.

guten nacht!

när jag satt på bussen hem idag såg jag johanna gustafsson från min gamla mellanstadieklass gå på. direkt efter henne gick min kusins kompis johanna gustafsson! är det inte konstigt? jo, det är konstigt. jag känner inte till några fler johanna gustafsson och så råkar de gå på led på min buss.

annars var dagen ganska ospeciell. vi hade några timmar kör-rep inför uppsättningen av händels messias i varberg på fredag. jag lyckades hålla mig ifrån att sjunga i någon jätteviktig paus i halleluja-kören och slapp därmed 200 dömande skrattande ögon mot mig och dagen fortsatte vara ospeciell.

dagens: sällskapet - järnstaden