mosbeck

tiden bara går nu. hur som helst och vart som helst. jag förstår ingenting men nätter och dagar är samma sak. i förmiddags vaknade jag hos anna b och kände den just nu alltför välbekanta baksmällan. jag vet inte om det är studentfirandet som sitter kvar i oss ännu eller om det är behovet av att kväva paniken för framtiden men man borde göra något åt det. typ hitta alternativa sätt att umgås på. typ göra pizza och spela geni som vi gjorde ikväll. gårdagskvällen var parkförfest och sedan båten där kvällens happening var. henrik berggren stod vid skivspelaren och han sög. anna b hälsade på honom i varje fall. han var dryg dessutom. men innan vi gick hem fick han till en låtföljd som började med två smiths och sen en joy division. då var kvällen värd priset för inträdet och vi kunde lugna i sinnet gå hem och ha efterfest för tre hos anna. vi dansade och drack superäckliga absintdrinkar ackompanjerade av erik satie till en början för jag var i satie-mood. sen övergick vi till lykke li. det var en bra kväll. det kändes sommar. och det kändes: man är ju bara ung en gång.