mosbeck

dagens samhällstjänst. för alla som inte vet.

http://www.youtube.com/watch?v=YhoSUoZ_uJ0&feature=player_embedded

rösta på pfemme records till metro on stage. de har något att säga. http://onstage.metro.se/artist/2762

idag har jag utvecklat mina färdigheter på att spela cykel. efter en timmas övande och letande efter toner kunde jag spela blinka lilla stjärna på ekrarna. världen är full av möjligheter.



snart är det sommar i tusen år. då kommer jag hem. eller hemhem. hem=malmö, hemhem=göteborg, hemhemhem=jörlanda. där har vi det. det blir skönt i varje fall, att ha tid att hänga runt i klungor och göra ingenting.

alltså. det här håller inte. nu får jag ta med mig några avocado och sätta mig i en park och hänga med tentahelvetet. tur att man bor i en stad så man har nära till en park... eller, otur att man inte bor på landet längre för då BODDE man i en park.

det blev en helg i lugnets tecken. middagar och stränder och långa bad i havet. långa samtal om hur man ska förändra världen och om det där med militären och icke-våld. och så var det ilskan på kulturen. vi sitter och skriver på vårt manifest om hur man ska förändra synen på kvalitet och hur man ska få bort de vita medelålders männen från alla berättarpositioner överallt. så var jag på bluesjammet på kvarterskrogen och ville dö. när jag suttit hela dagen och formulerat och diskuterat frågan går jag ut i världen och ser männen och pojkarna stå där på scenen och framstå som konstnärliga genier och dessutom få till texter som att han har alla kvinnor "under my command" och ändå får höra publikens jubel.

ett litet break i bloggen. hoppsan.  men jag har inte så mycket att säga. det finns dagar då man är glad, det finns dagar då man är glad men ledsen, det finns dagar då man är arg och ledsen, det finns dagar då man är glad fast arg. idag är en dag då jag är glad fast arg. det är dessutom en sån dag då jag inte riktigt vet vad jag är arg på så jag är mest arg. fast ändå glad. jag beställde scum manifesto i varje fall, för att få känna att jag får vara arg om jag vill och om jag behöver. så nu tänker jag vara arg. tills jag inte är arg längre, eller inte känner att jag måste vara arg i varje fall.

jag har avancerat från att tvätta trosor i handfatet till att tvätta en hel tvätt i badkaret på grund av dålig planering. får jag inte allergiutslag av dåligt ursköljt tvättmedel nu så tål jag nog allt. men det var inte mycket att välja på. tvättiderna var slut och på onsdag åker jag till madrid. det ska bli så himla skönt. 20 grader, sol, kulturoch media-klassen, fylla 20, titta på film, ha föreläsning, glassa, glida runt, dansa, dricka sangria. vara i spanien helt enkelt.

och helgen som gick. på torsdagen kom felle på spontanbesök och sedan gled vi på fram till söndag med födelsedagsmiddag och fest och sol och vårjacka.

tentahelvete.

helvetestenta.

och imorgon åker jag till göteborg för jobbintervjuer. vem sjutton åker till göteborg över dagen? bäst för dem att jag får jobb. jag ska i varje fall äta sushi för det hann jag inte med när jag var hemma förra helgen. det finns alltid något gott i allt det onda. på torsdag klockan fyra blir jag ledig hur som helst och då ska jag ta en promenad i solen, för det kommer vara sol på torsdag, jag lovar. sen kommer fredag och sen kommer lördag och på lördag kommer festen, kalaset, det stora firandet. det är ju inte som att man kommer fylla 20 någon mer gång så varför inte köra på helhjärtat tänker jag..?

hahahah, i olle ljungströms värld rimmar agnetor på flätor.

jag har tröttnat på agnetor
vida jeans, ironi och flätor

- Överallt, Olle Ljungström

människor tänker så mycket och är så intressanta och jag vill också ha hunnit tänka så mycket. det kommer kanske.

jag har inte packat upp mina flyttlådor än. jag lagar mat var tredje dag. jag läser inte kurslitteraturen. jag tvättar trosor i handfatet för tvätttid har jag inte skaffat (tvätttid är ett sånt där konstigt ord som man kan använda trippelteckning i. fast det är nog inte helt grammatiskt korrekt). jag ser det inte som dekadensen eller svart hål dock. jag ser det som att livet är bra. kollektivet är bra. malmö är bra. tiden räcker inte riktigt till. fast det hade den ju gjort, om jag bara planerat den lite. som att typ inte sitta här och skriva när jag ska upp om sex timmar. godnatt.


vi tog natten tillbaka i tisdags och vi gjorde det snyggt

de bjöd på tårta på genus idag. sen åkte jag hem för jag orkade inte höra föreläsningen om extremhögerns kvinnosyn för den hade bara varit till för att bli arg och jag var för glad för att slå om till arg. så jag kom hem, kände värmen från solen sprida sig i kroppen och gick direkt till blomsteraffären och köpte blommor till mitt ganska kala rum. på vägen köpte jag lite konditoribröd också, bara för att dagen var bra. så kom jag hem och tog en kopp kaffe med jens i solen på balkongen och nu tänkte jag sova middag för jag glömde lite att sova inatt. att det är finaste dagen på ett halvår den 8 mars måste betyda något. inatt ska vi ut och ta tillbaka natten på malmös gator.

jag har haft en så otroligt bra helg. den var inget speciellt, men den var extremt bra. ha intressant seminarie som avslut på vardagsveckan och sedan åka hem och förfesta och äta mat som anna lagat till alla. åka till kontrapunkt och ha lite svårt och hitta så när vi kommer fram är det över så vi börjar gå mot nästa mål, inkonst, istället. så vi går. och går. går. och går. tänker inte så mycket på att vi går för vi hade det trevligt. marie och mikaela på vift i malmö i två timmar. så efter allt vandrande och en stunds paus på en stor gunga tittandes mot himlen kommer vi fram. det blev en bra kväll. tittade på jj gjorde vi, och dansade, och åt halloumirulle.

och sen lördagen. chilla frukost, hänga, dra till feministfestivalen och känna sig lite malplacerad för alla känner varann och jag och mikaela känner ingen. men det var kul ändå en stund, att titta på drag-shows där de uppmanar till att skaka armfettet och visa upp celluliterna och lyssna på lite jazz. sen åka till anna, köpa chips och grape tonic och hänga på annas soffa och golv och inte tänka på tid. tänka så lite på tid att klockan är halv två när vi kommer på att vi borde dra ut. det är för sent då. sen erbjuds vi sovplats och struntar i sista bussen hem och klockan blir halv sju innan vi somnar utspridda i lägenheten med en varm känsla av gemenskap i magen.

nu sitter jag här. i malmö. staden sluter mig i sin famn och jag gosar in mig i den bäst jag kan.